SUNDAY BUNDAY

 

FUNDERINGAR EN LÖRDAG

Just nu lagar jag uteslutande mat med koriander. Torsksoppa med koriander, vegetariska vietnamesiska vårrullar med koriander, tortillas med koriander, glasnudlar med koriander, nuoc cham sås med koriander. Ja ni hör ju, jag svettas koriander, typ. Koriander, lime och chili är verkligen den bästa kombon. 
 
Jag har packat med mig min kalibrerade skärm (så att det jag gör på skärmen ska se likadant ut på print) från huset på landet så att jag kan kvällsjobba från lägenheten här i Sthlm. Inte optimalt att sitta och jobba i fönsterljus men det funkar. Ni ser skillnaden på skärmarna va? I en perfekt värld skulle en bild se exakt likadan ut på alla skärmar.
 
Det här är Hoppsan, vår nya familjemedlem. Min kille stod tydligen inte ut med mitt tjat om hur mycket jag saknar djuren på landet, haha. Trots att jag nog måste räknas som vuxen nu, 31 år och hus och förlovad, så får mitt hjärta inte plats i kroppen när jag ser sådana här söta djur. Växer man någonsin ifrån det? Inte jag i alla fall. Hoppsan alltså, hoppar runt på ostadiga bambiben här hemma i lägenheten och ibland får han lyckorus och galoppskuttar runt för att sedan däcka i soffan. Vill ju inte romantisera detta och kan berätta att han har bitit sönder min väska, datorsladd och mobilladdare. Han blev en dyr investering kan man säga men kommer undan med vad som helst eftersom han är så söt. I sommar får han följa med till huset och skutta i gräset men tills dess får han nöja sig med mina gröna sammetskuddar. 
 

OM IDAG

 Tänk, såhär såg det ut när jag åkte hem till huset på landet för några veckor sedan. En mjölkvit dimma som bäddade in hela naturen i en slöja. Man ska ju inte ha så bråttom med årstiderna men det är så fint att våren närmar sig, att se snön smälta bort från gatorna och känna grus under skorna igen. Solen gör ju så mycket för humöret och jag känner mig pepp och glad. Nu ska jag snart stänga av datorn och ta en promenad i solen, köpa lördagsblommor och måla naglarna. Skönt med några timmar fyllda av ingenting när man vet hur mycket skola och jobb som väntar sen. Trevlig lördag, jag tittar in snart igen!
 

TIDEN

Ni käkade geléhjärtan på alla hjärtans dag, jag plåtade för Dr Denim. Fick ett mail av dem för några veckor sedan där de frågade om jag var sugen på en plåtning. Ähum, okej då. Började tuscha bilderna i måndags men är inte klar på långa vägar. Har haft LIA-avslutning, presentation och opponering på skolan den här veckan så det har varit fullt upp. Blir nog många timmar framför datorn i helgen men det känns helt okej med lite helgjobb när min kille och jag sitter mittemot varandra med fötterna på varandras under bordet. Rätt så mysigt faktiskt och det är ju fint att få befinna sig i skapartrans, jag älskar den känslan. Jag ska visa er hela jobbet sen när det är färdigt. Tankar kring bilderna och hur de har skapats, från kreativ idé till bildbehandling. Jag ska dock börja jobba med bilderna först imorgon tror jag, även om jag vill kasta mig över dem redan ikväll. Jag behöver sömn först, för mig blir det bättre så, att sova på saken så att jag kan se klart. 
 
LIA-avslutning i onsdags ja. Efter sex månader var det dags att säga hejdå till Linda och Hans och gå tillbaka till skolbänken. Jag fick en hårddisk, vårens finaste fotobok The Face of Beauty och det perfekta röda läppstiftet från YSL. Linda alltså, hon är inte klok! Vemodigt att packa ihop datorn och kasta in nyckeln, jag har så svårt med avsked. Vill helst bara smyga ut genom bakdörren och aldrig någonsin behöva säga hejdå till någon men så funkar det ju inte riktigt i livet. 
 

WHITE ALRIGHT

 
En bitande kall lördag och jag spenderar den på sjön med isdubbarna runt halsen. Allting är vitt och det är fint att få vända blicken uppåt och andas frisk luft när man känner sig manglad och trött. Mäktig känsla att vara det enda som rör på sig på flera kilometers håll och att allting är tyst, förutom isen som knakar ibland, förstås. 
 

SÖNDAG

Söndag och jag städar ut julen. Sent, jag vet, men det är ju så mysigt med julgran och doft av skog. Halva granen ligger på golvet och mina strumpor ser ut som kaktusar av allt barr. Städar snabbt och hoppar in i bilen för att handla skumpa, tulpaner och födelsedagspresent till min syster. Glömmer kameran hemma och det skär i mitt estethjärta för vinterlandskapet är helt fantastiskt! Trädtopparna är täckta av is och i vintersolen ser det ut som att de är doppade i silver, har aldrig sett något liknande faktiskt. Det är så fint och jag glömmer saknaden som bränner hål i bröstet. Här är en gammal bild från Sälen, den får kompensera för min trötta hjärna som glömde kameran hemma. 
 

LOOK UP AND GET LOST

Under månen och karlavagnen står jag stilla och lyssnar på isen på sjön som sjunger. Spänningarna i isen leder till det dova ljudet som alltid påminner mig om valsång. Jag älskar det ljudet. Jag har nyss förlorat någon men livet fortsätter att rusa på lika snabbt som vanligt. Det är bara att ta sig i kragen och försöka att frigöra tid. Nu vet ni varför jag är frånvarande, inte för att jag har tappat lusten utan för att jag kämpar med gråten. 2016, du kunde ha börjat bättre. 
 

Hej 2016!

Hej 2016! Julgranskulorna hänger fortfarande kvar i granen och granbarren ligger som strössel under dem. Konstaterar att jag borde dammsuga. Snön glittrar utanför men så länge termometern visar -15 stannar jag inne framför brasan tillsammans med Kepler. Såg på min vän Elins blogg att hon har listat sina mål, kul! Härmar och skriver ner mina, tänker jag. 
 
x Fokusera på skolan. Jag tar examen i juni och vill inte känna att jag har gjort något halvhjärtat
x Ta med mig kameran oftare och fota mer, kanske sälja mina fasta objektiv och köpa en zoomglugg?
x Sluta att skjuta på saker, sitter just nu med ett berg av bilder som släpar efter. På med glasögonen och kör bara!
x Min kloka klasskompis Annika sa "riktning är så mycket viktigare än fart, många är på väg någonstans i en rasande fart, men var?" Bra reminder, varför stressa? Jag ska bli bättre på att leva i nuet och vara tacksam för det som är precis just nu.
x Fixa hemma. När det är mycket fokus på skola och annat kommer liksom fix hemma långt ner på prioriteringslistan. Jag vill göra klart min tavelvägg, flera av ramarna saknar ju fortfarande motiv. Och jag måste köpa en ny soffa!
x Köpa ett ruckel och rusta (okej, kanske inte hinner det 2016 men någon gång i livet)
x Ha höns hemma på landet, tänk att gå ut på morgonen och hämta egna frukostägg? Lyxigt!
x Skapa mer. Kanske göra ett konstprojekt, just for fun?
x Fixa hemsida/portfolio
x Volontärjobba oftare på Örebro Katthem
x Börja att springa/träna igen
x Resa mer
 

OM

Jag heter Caroline men mina vänner kallar mig CJ. Bor i Stockholm där jag jobbar som retuschör på & Other Stories. När jag är ledig hänger jag helst i huset på landet tillsammans med min man, volontärjobbar på Örebro Katthem och missbrukar Instagram (@retuscjh).
 
Förutom fotografi och katter tycker jag om att bada och tumlar runt i sjön året om. Jag spenderar gärna tid i skogen för att inte glömma rötterna till mitt bildskapande. Ett stenkast från där vi bor finns ett kalkbrott som jag älskar, så mycket att dess koordinater finns på min vänstra arm. Jag är introvert och folkskygg i perioder, i det kreativa skapandet är det en styrka, i mina relationer en svaghet. Jag ser allt i bilder och tänker alltid på hur ljuset faller. Här hittar du en samling av bilder från min vardag, jobb eller något annat som jag tycker är värt att dela eller inspireras av. 
 

YES.

Och så var vi förlovade efter 11 år tillsammans. Fin start start på julen, att bli friad till. Bröllop nästa höst, hurra!
 

SEN SIST

Jag hann ju aldrig titta in här under julen, fastnade i att klä granen, baka och äta julmat. Jag fick verkligen den bästa julklappen i år men mer om den sen. Julen är ju officiellt över men inte ledigheten. Jag är på vintersemester i Sälen som just nu är en oas av vitt. Det är minusgrader och det snöar stora, trötta flingor som pudrar grantopparna och det blåser så hårt att det ylar i den öppna spisen. Vi dricker champagne och bastar. Livet är verkligen fint just nu, så tacksam. 
 
Och just det, tusen tack för alla fantastiska kommentarer på inlägget om min pappa. Herregud vad ni är fina!
 

SVT MAGASIN 4

Världens bästa Elin, Björne och jag
 
Häromdagen besökte jag SVT Magasin 4, alltså nordens största förråd för uthyrning av kostym, rekvisita och möbler. Irrade runt på 7000 kvm och tjoade Titta, Björne! Och Pippi Pelikan! Överallt läckte det ut kläder över golvet och jag log på det där fåniga sättet man gör när man har nostalgikick och är inspirerad, ni vet. Letade efter en brosch till en plåtning men kom hem med en hel circuskostym, haha! Hyrde kragen och hatten på första bilden men mer om det senare, nu tar vi tisdagskväll tycker jag. 
 

ETT BREV TILL PAPPA

Vad var det bästa idag? Vi brukar fråga varandra det, min kille och jag, innan vi somnar på kvällarna. Idag kommer jag svara att min pappa har varit nykter i ett helt år. 365 dagar. Herregud vad tiden går fort. Ett ögonblick men samtidigt en evighet. Alla dagar som inte längre går som trappor upp och ner, utan jämnas med tiden och gör att stegen känns lättare. 
 
Mamma och pappa tar en selfie på deras roadtrip genom USA
 
I halva ditt liv har jag levt, pappa, och vissa minnen lyser klarare än andra. När du drog ut mina lösa mjölktänder med bara sytråd. Hur du alltid gick runt i ceriserosa kalsonger och träskor med en cigg i mungipan och sköt den brummande gräsklipparen framför dig. Hur vi barn hoppade fram och tillbaka över vattenspridaren och tjöt av skratt när strålarna träffade oss. Hur vi droppade stearin i Kalle Anka-tidningar och hur vi spelade schack i timmar. Hur du alltid bakar de bästa, fluffiga pitabröden och vet precis hur jag vill ha mitt kaffe. Hur du pekar på himlen när du ser en regnbåge och frågar om jag kan färgerna? Röd, orange, gul, grön, blå, indigo, violett. Hur du har lärt mig namnen på alla skogens svampar och fåglar. Att du är den mest snabbtänkta person jag vet, att du älskar siffror och roar dig med att räkna ut precis allting. Hur du har lärt dig snapchat och ritar hjärtan och skickar bilder på katterna. Hur du knackar på dörren och står där med en flaska hemmagjord hallonsaft och hur du alltid pekar ut den bästa benfria biten på laxen och ger mig den. Precis så är du i mina ögon, pappa. Omtänksam. Alla dessa minnen bär jag med mig och jag är så tacksam att vi har hittat tillbaka till varandra. Det är så fint att komma hem idag. Till den gulnade vävtapeten, de rödrutiga golven och trappräcket i åldrat trä. Så fint att jag vill frysa tiden.   
 
Det är så fint att det slipper storma inombords, att missbrukets lögner har bytt skepnad till nykterhetens löften. Så fint att jag slipper möta ögonen, glansiga av alkohol och att sprickorna mellan dig och mig är lagade av förståelse, kärlek och acceptans. Det är så fint att allting är föränderligt, att känslor ändrar form och sedan går över. Poängen med den här texten är inte att det ska vara en vemodig historia utan att det ska kännas igen. Alkoholism är inte värre än någon annan sjukdom men skillnaden är att man inte får prata om den. Sen kan kan ju tycka vad man vill om att dela med sig av sin privata sfär såhär, folk blir ju så nervösa när man inte följer mallen men jag tycker att det ger mer om man vågar. Det är så vanligt att man håller allt för sig själv men vi pratar om det tillsammans och därför gör ingenting ont längre. Det handlar om att vara kompis med sjukdomen, att ta hand om den. Jag tycker inte om att älta men pratar gärna om det, precis som jag pratar om foto, vardag och annat som hör livet till. Det är ingenting som jag skäms över. Min uppväxt är en del av mig och vem jag är. Ni vet hur man säger att tiden läker alla sår? Tid läker inga sår men tid ger perspektiv och precis som med alla sår så mår de lite bättre utan plåster och läker bättre i luften, där de kan andas.
 
Så, det bästa idag? Det är du, pappa. Jag älskar dig och är så stolt över dig. 
 

ZETAS TRÄDGÅRD

I onsdags fick jag feeling. Både julkänsla och sug efter att blogga. Linda visade mig Zetas Trädgård och det var verkligen en fin plats. Rosépeppar (så ombloggat och nästan uttjatat just nu, jag vet) och växter och vaser och speglar i alla dess former. Jag blev så inspirerad och gick mest och mumlade herregud, jag vill ha allt. Jäkla dumt att shoppa på tom mage så vi åt världens godaste kantarellsoppa och toast och pratade om världsliga och ovärldsliga saker innan vi gick tillbaka till trädgården. Det doftade mossa och stearin och julkänslan slog mig med full kraft. För min del kan det få vara plusgrader fram till jul, så länge det doftar jul inomhus är jag nöjd. Köpte förresten världens finaste guldfärgade klämmor att hänga printar i. Sammanfattningsvis, Zetas Trädgård alltså, så himla fint när man vill komma i stämning och slippa skärmen en stund helt enkelt! 
 

VAD JAG GÖR OM DAGARNA

Ska vi prata lite LIA? Jag gör just nu en sex månader (!) lång praktikperiod som retuschör och jag trivs så bra hos bästa Linda. Så jäkla kul att dagligen få hålla på med något som jag älskar, att frossa i fotografi. Imorgon ska jag tillbaka till skolan för att ha en presentation om vad jag gör om dagarna så jag knäppte några bilder på studion. Tänkte att jag kan dela med mig av dem här också. Jag älskar den här studion, känner mig verkligen som hemma och det går så bra att jobba framför datorn här. Till och med kaffet smakar bättre än vanligt! Har nyss avslutat ett gäng bilder på Amelia Widell, herregud så vacker hon är. Kan inte visa rikigt än men längre fram så lovar jag att visa både här och på Instagram. Ni följer mig väl där förresten? @retuscjh 
 

JULLÄNGTAN OCH BARNDOMSMINNEN

Fredag och jag har julkänsla. Jo men faktiskt! Det blir så när man äter pepparkakor på praktiken, tänder doftljus som doftar skog på kvällarna och shoppar små träkatter att hänga i julgranen. Dock väldigt tacksam över att kylan och snön håller sig borta ett tag till, gärna till december om jag får välja. Så skönt att slippa frysa och vara rädd för halka när jag kör bil. Min kille håller inte med, han pratar bara om Sälen och skidåkning och det är ju mysigt det också, såklart. Blev förresten så himla glad av ett telefonsamtal igår. Min lillasyster berättade att hon har kommit in på en utbildning som hon har drömt om så länge. Jag skrek rakt ut och fick både gåshud och stolthet i bröstet. Minns det som igår, hur vi placerade ut våra mjukisdjur över hela trädgården och lekte zoo. Koalabjörnar i äppelträden och flodhästar i gräset. Det säger ju egentligen allt om vem du är, tänker jag. Att du vill jobba med att ta hand om djur. Kanske mindre fint att vi fångade humlor och tvingade dem att bo i rum som vi noga byggt upp av modellera men vi släppte ju ut dem sen så helt empatilösa var vi nog inte, haha. Nu ska jag skriva vidare på en presentation som jag har nästa vecka och ikväll ska jag laga vietnamesisk mat, helt besatt av koriander just nu. Hej!
 

MIN DATOR HAR FÅTT NYA KLÄDER

Lördag och jag möter den på knäna. Dåligt samvete över ofärdiga bilder, ostädad lägenhet och att jag nästan aldrig kikar in här längre. Men det är ju så mycket härligare att tända ljus när man kommer hem på kvällen, laga god mat och umgås än att stirra in i en skärm. Jag tänker mycket på tiden och fascineras över att en vecka kan kännas som en dag och en dag som en vecka. Förvirrande och skapar existensiell ångest och tankar på vad som är viktigt. Saknar landet och katterna. Försöker strukturera tankarna genom att göra listor. Listor som jag antecknar i min dator som har fått nya gröna kläder. Tack Caseapp! 
 
(Pssst, rabattkod CJS20 ger dig 20%) 
 

5 SAKER

1. Allting växer. Bilderna som ligger på hög, tvätten och lövhögarna på gräsmattan. Behöver städa idag men fastnar framför datorn med en skål vindruvor istället. Ungefär samma känsla som innan M drar med mig ut på en löprunda. Motigt, ni vet. 

2. Attraktionslagen. Tror ni på det? Positivt tänkande? Att det du har i ditt liv har du dragit till dig? Jag vet inte. Jag vill tro på det och har den senaste tiden försökt att leva utifrån det. Att alltid vara tacksam. Idag, när de första minusgraderna har kommit, är jag extra tacksam över att jag har ett varmt hem som jag är trygg i. Jag önskar att alla hade ett. 


3. Vissa människor i min närhet behöver jag bara titta på och så vet jag direkt vad den personen tänker och känner. När man klickar så bra att man nästan kan höra det. Förstår ni hur jag menar? När man avlöser varandras meningar och man hittar lösningar istället för problem. Det är sådana människor jag tycker om att ha i mitt liv, inte negativa människor som det är svårt att nå fram till. Även fast man säger samma saker så landar det så olika, man ÄR alldeles för olika. Tänker på hur formuleringar och ordval får mig att inse att vi inte har någonting gemensamt. 


4. Funderar på det här med bloggar, igen. Som jag skrev för några veckor sedan; Jag började blogga för att samla mina bilder på ett och samma ställe. Ni har alltid varit duktiga på att kommentera, vilket har gett den här bloggen syre. Det är ju alltid härligt med fina ord menar jag men det ska ju inte vara motivationen, såklart. Jag bloggar för att jag älskar att fotografera och skriva men jag har tappat suget de senaste månaderna. Vet inte om det har att göra med att jag jobbar med bild hela dagarna? Förmodligen. Dator och kamera har liksom blivit symboler av jobb och när jag är ledig vill jag inte att datorn ska surra och lysa ikapp med månen. Ni fattar känslan va? Ska jag sluta blogga helt kanske och bara köra på med instagram och portfolion? Eller ska jag ha kvar bloggen och uppdatera när jag känner för det? Kanske skippa vardagstramset här och bara visa jobb? Jag tänker att jag ska blogga när jag känner en genuin passion för det, inte för att fortsätta hålla sidvisningarna uppe. Många menar att det är bättre att uppdatera dagligen med ett mindre genomtänkt inlägg men jag tror nog mer på att uppdatera helhjärtat när kreativiteten finns där. Blir kanske lite glest men inte så påtvingat. Hur tänker ni kring detta?


 5. Har ni sett att träden utanför brinner? Nej, men det ser nästan ut så. Som att vi befinner oss i en stor skogsbrand. Naturens färger är otroliga just nu och jag älskar att det varje dag är sol och knallblå himmel. Ut och njut!
 

VI ÄR VI

Vi är vi, säger han och kysser mig när jag suckar över att han ska på jobbresa till Palma i 9 dagar. Vi somnar nära och jag vaknar till att den andra sidan av sängen är tom och saknar honom lika mycket som jag. Även om bloggvärlden är sockrad ibland så är jag helt ärlig när jag säger att jag verkligen önskar alla en kille som honom. Stark, lugn och tålmodig. Som alltid har lösningar och svar och som aldrig exploderar av ilska. Han tankar alltid bilen innan jag ska iväg och varje lördag vaknar jag av att han stökar runt i köket och lagar frukost. Han pressar färsk apelsinjuice och kokar ägg där han sedan sorterar bort äggulan, precis som jag vill ha det. Han lämnar små kärlekslappar och delar min kärlek till djur. Han säger ifrån när något är riktigt orättvist och är alltid beskyddande, men aldrig kontrollerande. Han masserar mina fötter när vi sitter i soffan och slutar inte förrän filmen är slut. Han hämtar mig med bilen efter en lång dag och så åker vi till havet tillsammans, för att han vet att det är där jag hittar balans och lugn. Han hittar överallt i Sthlm och där i bilen har vi alltid de bästa samtalen, om dagen som varit och livet i stort. Han lyssnar när jag babblar på tills jag känner mig lättare igen. Jag är så tacksam över att jag får ligga nära honom på kvällarna med fingrarna intrasslade i hans tjocka hår. Han som snart är revisor men som också har varit hockeyspelare. Ibland glömmer jag det, när jag dagligen ser honom i kostym. Det är fint det där, att han innehåller så mycket. Tänker på hur fin han är när han grubblar och lägger pannan i djupa veck. Hur han alltid sover med armen över huvudet och hur han viker sig framåt av skratt när något är roligt. Hur fint hans skratt är, skulle vilja ha det som väckarklockasignal för att jag mår så bra av att höra det. Hur driven han är, hur han jobbar sent och aldrig misslyckas med något han gör. Hur han aldrig glömmer en räkning och fixar min bokföring. Hur han läser text-tv varje kväll och frågar hur min dag har varit. Hur han inte ifrågasätter när jag är knäpp som vill mata fåglarna vid sjön klockan tio på kvällen eller måste till skogen för att plocka svamp, nu. Att han håller i mig på t-banan när jag tappar balansen och skickar gulliga sms när han egentligen inte har tid. Att han förmodligen är den enda (förutom min pappa och syster) som vet exakt hur jag vill ha mitt kaffe. I snart tolv år har jag älskat dig och kommer alltid att göra det på ett eller annat sätt. Det är fint tycker jag, att vi är vi. 
 

(P)ÄLSKLING

Det finns två saker som jag tycker mycket om, det ena är djur och det andra är min kamera. Jag brukar inte kombinera dessa två särskilt ofta men ibland gör jag det. Som när Sosia, flickan med de mjuka tassarna som doftar popcorn, fyller tio år. Hon är vindögd, lockhårig och har långa morrhår som står åt alla håll. När jag är hemma på landet delar vi huvudkudde hela nätterna och på morgonen går vi upp tillsammans. Hon dricker vatten direkt från kranen, avskyr andra djur och även min kamera. Tio år passerar och allt i världen hinner ändras tusen gånger om men du, Sosia, du är densamma. Hipp hipp hurra! #crazycatlady
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg