INGENTING KÄNNS VIKTIGARE

Varning för en lång kärleksförklaring. Ni som inte är ett dugg intresserade av barn kan sluta att läsa här.

Ser ni bilden där jag ammar? Där är min son bara några veckor gammal och jag har äntligen läkt ihop så pass att jag kan sitta i soffan. Inga filter i världen fick ordning på vardagen som vi var tvungna att ta oss igenom. Jag var lycklig men vilsen och nu i efterhand tycker jag att det syns i mina ögon.

För mig var inte förlossningen någon magisk upplevelse som så många porträtterar den. Det enda som var som på film var att jag vaknade av att vattnet gick på beräknad dag, sen var det bara hårt arbete och blod. Smärtan går inte att förstå innan, det går inte att förstå när man är i den heller och jag fattar fortfarande inte. Du blir ensambarn var det första jag sa till dig och barnmorskorna skrattade och sa att de skulle ha varit miljonärer om de fått en krona för varje nybliven mamma som säger det. 

Du föddes den 6 september kl 13.06 och pga klantiga missförstånd på barnmorskornas skiftbyten och onödig stress kom du ut med bruten arm. Manglad och med blodbrist låg jag där med dig på bröstet, det var inte fågelkvitter och sol som smekte min kind direkt men du var min bebis, alla 3900 gram. Jag gav dig livet, eller kanske var det livet som gav mig dig.

Idag fyller du ett år och det här året är som ett suddigt dis av vackra minnen. Jag har alltid rynkat på näsan åt alla dessa mammor som bara lägger upp bilder på sina barn men jag förstår nu. Min Alexander, Alex, Aleko, jag älskar dig så oändligt (trots att du inte låter mig sova på nätterna). Jag hade skrivit en lång text om hur fantastisk du är men allt låter futilt i jämförelse med vad jag faktiskt känner. Min svårflirtade, envisa, glada och charmiga älskling! Grattis på din alldeles första födelsedag. Tiden alltså, jag förstår den inte. Tack för att jag får vara din mamma, ingenting känns viktigare ❤️
 



EN MÅNDAG I MOBILBILDER

Kossorna på landet, jag kommer att sakna dem när flyttlasset går. Ja ni läste rätt! Lägenheten blev såld och vi köpte huset på Ingarö. Vi är så glada för det! Huset på landet finns ju kvar men när hösten kommer på riktigt kommer vi inte att vara här lika mycket. Kul med något nytt men vemodigt också, bådeoch. 
 
Ingarö. Detta ligger alltså inte ens tio minuter från vårt hus och att jag ska gå barnvagnspromenaderna här i höst känns overkligt. Kanske inte lika blå himmel och varma vindar som i somras men ändå, jäkligt fint.