JAG VILL SNACKA AV MIG

Jo, hej. Det är jag igen. När man sover bättre hinner man tänka efter och reflektera mer. Jag får ibland frågan om hur jag ser på det här med ansvar med bebis så vi kan väl prata lite om det? Såhär, Marcus har kollegor där den som är föräldraledig drar hela lasset själv, jag har kompisar som delar på ansvaret och det där är såklart helt olika. Jämställdhet för oss är är i alla fall där vi tillsammans kan komma överens om vad som passar oss och inte behöva bli ifrågasatta. För lika ifrågasatt man blir som hårt arbetande kvinna som vill göra karriär, lika ifrågasatt blir även jag som väljer att vara hemma med mitt barn. Det är som att man inte kan förstå hur jag kan vara så förlegad och gå på den kvinnofällan, men för mig (oss) är det helt logiskt att dela upp det så då min man tjänar mer än jag i dagsläget.
 
Det vore fint om vi alla istället kunde höja blicken och glädjas med varann i alla olika beslut och situationer istället för att ifrågasätta och missunna. Tycker ni inte? Att få barn är en stor omställning och det tar tid innan man kommer in i rutin. Vår son kom dessutom ut med bruten arm, jag förlorade mycket blod, fick förlossningsskador och förlossningsdepression. Mina baby blues gick liksom aldrig över och jag kände inte igen mig själv. Jag som oftast är positiv och glad låg nu bara i sängen och ville sova, kände mig ledsen, grät, hade ingen aptit, ville bara vara ensam och kände skuldkänslor. Jag ammade varje timme på nätterna, var helt sänkt av sömnbrist och i ofas med mig själv. Försökte att sova på dagarna, grät i kudden och var mörk i tankarna medan solen sken utanför. Kanske förstår man inte förrän man själv varit där. Jag vill påminna er alla om att även om livet ser perfekt ut på instagram så kämpar de flesta av oss mot något som du inte har en aning om. Den lilla kvadratiska världen är giftig för många och man jämför sig kanske trots att man lovat sig själv att inte. Kom ihåg att det faktiskt bara är en liten kvadrat i någons liv, en pytteliten del av helheten. 
 
Oj, kom av mig lite. Det jag ville säga var att vi idag har rutiner som fungerar för oss. Alexander somnar runt 22 varje kväll och vaknar kl 9. Sen nattammar han fortfarande men det är inget problem utan mest bara mysigt. Jag får oftast tre timmars sammanhängande sömn och sen är det lite ryckigt men det gör ingenting även om det såklart är slitigt att inte ha sovit en hel natt på ett år. Men tiden rör sig och tjoff! så är min lilla älskling stor och sover i egen säng så jag försöker att njuta av den här tiden så mycket jag bara kan.
 
Tja, det var väl allt. Slut på tankar, hej!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback