ÅRETS FRU OCH MAMMA 2018

 Tvätthögar som växer, en trött pappa och en vild 1-åring
 
Oktober har mest gett mig utmaningar med sömnbrist och att hålla tålamodet. Toppar det hela med pms och tråkig ton mot mig själv i tankarna. Lägg till en flytt med en 1-åring och nya rutiner på det. Ja men ni hör ju, vi valde inte direkt rätt tid i livet att flytta till hus, så kan man väl sammanfatta det. Medan ni la upp bilder på höstens alla nyanser såg jag svart och tänkte mycket på vilka värderingar som är mina och vilka som kanske tillhör någon annan. Vill jag bo i Stockholm, egentligen? Samma stad men inte samma jag sedan jag fick barn. För många människor och för lite luft. Vill inte slita upp Alexanders rötter och det hem han känner till men min man lugnade mig med att bara vi tre är tillsammans så kan vi bo varsomhelst. Han har rätt men det här är en tid som är alldeles ny. Efter en lång sommar på landet växer det typ mossa på mig och när vi flyttade till Ingarö var jag inte riktigt redo för motorljud och människor överallt. Grannar som vill hälsa oss välkomna och kompisar som genast vill hälsa på. Kul såklart men min lycka är ju egentligen väldigt enkel; den finns i skogen, i min son och min man. Efter en vecka har vi i alla fall äntligen landat. Jag famlar inte i mörkret längre utan kan skriva om det. Dela. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback