ALVA & ELVIRA x 4

Alva och Elvira x 4. Vi är fortfarande i Spanien, säger vi, tills jag har landat i ett annat inlägg jag ska publicera. Skönt att jag har bilder på hög. Jag fotar och fotar men glömmer att (hinner inte?) lägga upp hälften. Egentligen trött på alla bilder som endast ligger och samlar damm och är så glad att jag har bloggen kvar. Min ventil och ett perfekt forum för att skapa och berätta. Min målsättning med bloggen är ju liksom inte att bli igenkänd på stan utan endast ett redskap för att samla och nå ut med mina bilder. Är ni med? Och så gillar jag ju att läsa bloggar också. Jag är väl någon slags ensam kvarleva från 2010, haha. 
 



DIY JULDEKORATION

Årets julklapp är det återvunna plagget (tillverkat av återvunna material eller köpt second hand). Så bra med hållbarhet och skönt att slippa ännu en teknisk pryl! Jag sprang på de här DIY-fjädrarna på HonestlyWTF och tyckte att de var så himla fina och så går de ju inom ramen av årets julklapp, att återanvända. Garn kan man ju fynda på loppis för några kronor och sen kan man knåpa ihop sådana här fina fjädrar och hänga i granen. Jag är så pepp på julen i år! Vill bara pyssla och pynta hela tiden, även om det är lite knepigt att få ihop det med min lilla älskling som kräver mycket uppmärksamhet just nu. Men om du har tid, testa!
 
 



COUSINS

Tömmer kameran, framkallar bilder och drömmer mig tillbaka till varma vindar och stora vågor. Lite kontrast mot prasslet av overallben som går mot gungorna. Missa förresten inte min hälsning på Instagram-stories om du vill ta del av det verkliga livet och inte bara tillrättalagda och redigerade bilder. Hej!
 



KALLA VINDAR, EN FÖRELÄSNING OCH ATT SKAPA FRÅN HJÄRTAT

Nu är vi ju inte tillbaka i Spanien utan det är såhär verkligheten ser ut. Kargt, kallt och ilskna vindar. Häromkvällen var jag på en föreläsning om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och jag har en fotoidé runt detta som jag är pepp på! Ska berätta mer om detta snart men vill bara landa lite i det först. Ursäkta mitt hemlighetsmakeri men det är ju så det är med projekt i början. Jag kan säga såhär i alla fall, det är viktigt för mig att ha något att göra vid sidan av mammaledigheten och jag älskar att ha helt fria händer att skapa. Det kan nog vilken kreativ person som helst hålla med om, att det blir bäst utan direktiv. Nu börjar det här inlägget bli långt, egentligen skulle jag visa de sista bilderna från Spanien men det tar vi nästa gång. 
 



TILLBAKA I SPANIEN IGEN, SÄGER VI

Nu är vi tillbaka i Spanien igen, säger vi. Tillbaka till frukost på sängen följt av barnprogram i mobilen. Innan vi fick barn ansåg jag att små barn inte ska hänga framför skärmen för mycket och jag står väl fast vid det egentligen men det är så svårt att applicera i vardagen. När man har en vild ettåring som inte har tid att sitta still och äta gröt, ja då plockar man till slut fram skärmen. Jag var en perfekt mamma tills jag fick barn, eller hur är det man säger? Nåja, vi alla gör så gott vi kan.
 
Tillbaka till utsikten från restaurangen på hotellet, palmer och duvor överallt. Mitt sällskap suckade åt mig eftersom jag alltid envisas med att mata djur. Duvor, katter, ödlor, you name it. Fick även Marcus syskonbarn att ta med mat från restaurangen och mata de magra katterna som stryker runt. Duvan på bilden bajsade dock på mig och förstörde min klänning. Tack!
 
Tillbaka till siesta under palmerna och Pelle Svanslös som blev en trogen kompis som vi träffade varje dag. 
 
Tillbaka till fotopromenaderna med Alva. Samma sak varje kväll; vi bodde på olika hotell så vi möttes upp vid kattkorsningen. Där fanns de hemlösa katterna som vi matade och sen gick vi vidare mot stranden. Jag med min D800 och hon med sin Instax.
 



DIMMA, JULKÄNSLOR OCH ATT FÅ SOVA NÄRA DIG

Så kom man hem till detta. Dimma, grå himmel och kalla vindar. Alla klagar på vädret och de få soltimmarna men så länge det inte regnar (hänger i min regnjacka från Didrikson ändå) är jag fine. Att jag fortfarande kan ha sneakers i slutet på november, att marken är torr och att lillen inte är helt lerig efter några timmar ute är ju ändå otroligt. Och att slippa spola av hjulen på barnvagnen efter varje promenad! Tack för det säger jag bara. Nu längtar jag efter att få släpa upp adventsstjärnorna, baka lussebullar, tända i kaminen, plocka de sista svamparna i skogen innan frosten kommer, ta in julgran (nåja, lite tidigt kanske) och krypa ner, nära intill min son. Varje dag när vi vaknar längtar jag tills det ska bli kväll så att jag får sova nära dig. 
 
 



Här kommer några glimtar från havet, lika vacker på dagen när solen står högt som på kvällen. Hela luften doftar salt och vinden tar i så mycket den kan, vilket resulterar i otroliga vågor. Stundtals lite läskigt att bada i men kul när man surfar.
 
Nu är vi hemma igen och i vanlig ordning går ju semester så fort att det känns som att man bara blinkar och sen är det dags att åka hem? Resan gick bra i alla fall. Den längsta resan är inåt säger man ju, men en flygresa med en ettåring är ännu längre kan jag lova. Hem kom vi och nu väntar en skön söndag på landet med allt jag älskar allra mest; promenader i naturen, gos med katter, mys hemma hos mormor och morfar, middag hos min syster. Måste förresten rusa nu för min syster har punktlighetsiver och vi får inte komma för sent. Hej!
 



THE DESERT

Nu är jag dödstrött och orkar inte skriva mer än några få ord. Det har varit en lång dag med vandring på sanddyner och surf på höga vågor. Har på riktigt sand i både ögon, öron och innanför bikinin. Snälla semester, kan du pågå minst en dag till? Tack på förhand. 
 



PIGEON

Först och främst, tack för responsen på mitt inlägg om bloggämnen. Först ut blir Njupeskär, tätt följt av sommarbilder på Alva och lite om medberoende. Ni vill även se mina tatueringar och bilder från mitt hem. Återkommer för just nu är jag i Spanien och njuter av solen. Bara vi svennebanans som gör det på ett nästan sjukligt sätt, går med ansiktet mot himlen och suger i oss ljus.
 
Jag packade med mig datorn i hopp om att uppdatera här men nu har det gått två veckor sedan sist. Jag tycker ändå att jag har en sund och balanserad relation till bloggen, nu är jag på semester och då undviker jag skärmen så mycket jag kan. Äter god mat, badar och surfar i glittrande hav, matar duvor och leker med min son. Känns väl ändå som en helt rimlig prioritering? Eller vad säger ni? Saknar ni de dagliga inläggen? Eller uppskattar ni de längre med lite mer tid bakom? Det finns ju viktigare saker i livet än snabba inlägg och jag tycker inte att bloggen lider av dålig uppdateringstakt för många av er finns ju kvar här ändå. Befriande att slippa skylla på att tiden rusar. Och just det! Jag är ganska flitig på Instagram ändå @carolinejonasen
 
Nu ska jag äta glass.