DET ÄR EN NY TID NU

November och det är en ny tid nu. Den första snön faller, du växer ut storlek 50 och jag slänger min rosa byxdress som jag bott i sedan förlossningen. Jag tar kameran i min hand igen och matar fåren med knäckebröd. Kommer hem, ammar och ser på dokumentären Minimalism som handlar om människor som avsäger sig det amerikanska idealet, att saker gör en lycklig. Tänker på det här med downshifting, att frivilligt jobba mindre för att få mer tid till saker som får dig att må bra. Det handlar såklart inte om att sluta jobba utan om att hitta balans. Vi jobbar tills vi stupar, stressar mellan bilbesiktningar och förskolelämningar och faller sedan ihop av stress. Allt för att vi ska kunna köpa tjusiga doftljus för 500 spänn? Sunt. Minns ni att jag tidigare har delat med mig av en novell av Heinrich Böll? Det som gör den så fin är själva rundgången, att den rike strävar efter att komma dit den fattige redan är. Enkelhet är ibland nyckeln till välbefinnande, mindre kan betyda mer. 
 
En turist strosar i hamnen där han möter en fattig fiskare. Det är en fin dag och fiskaren ligger tillbakalutad och njuter av stillheten och solskenet. När turisten frågar honom varför han inte är ute på havet svarar han att han redan har fångat så mycket fisk att det räcker för idag. Turisten föreslår att han borde fiska mer, så att han kan köpa sig en motor, flera båtar, en helikopter att lokalisera fiskstimmen med och öppna fiskrestaurang. Och sen? frågar fiskaren. Sen kan ni sitta här i hamnen, dåsa i solen och njuta av havet, svarar turisten. Men, säger fiskaren, det gör jag ju redan.  
 
Tänkvärt.