THIS IS WHERE I LEAVE YOU

Det här blir mitt sista inlägg här och vi kan väl se det som ett kärleksbrev till alla er som läst och kommenterat så fint. Ni har varit en fantastisk hejarklack och fått mig att känna skaparlust och oftast har jag varit alldeles rosig av era fina ord, tusen tack för det. Och tack till Blogg.se som har lyft fram mig på startsidan. Tack vare bloggen har jag knytit viktiga kontakter och vågat starta eget företag som har lett till att jag idag jobbar med det jag älskar att göra. Tyvärr räcker inte tiden till för bloggen längre men jag finns kvar i den kvadratiska världen Instagram under @retuscjh 
 
Vi ses där! Hej!
 



5 ÖGONBLICK FRÅN VECKORNA

Tittar in med lite bilder från de senaste veckorna. Rosenhagtornen vissnar över en dag och jag stannar upp vid de rosa bladen som strösslar gatukorsningen utanför vår lägenhet. De påminner mig om tiden, hur lite vi vet om livet och det som väntar oss. 
 
Vecka 21 och 22 peakade stressen. Jag snittade fem timmar sömn varje natt och det gällde verkligen att andas med magen (och lyssna på vågornas brus) för att hålla koll på examensarbetet, nytt jobb, födelsedagsfirande och annat.
 
Åkte hem till landet en snabbis, gick barfota och grävde ner stressen i jorden. Juni började ju verkligen på bästa sätt med högsommarvärme, varma vindar och dopp i sjön. Jag samlar alltid så mycket energi när jag är hemma och när jag vinkar hejdå till huset på söndagen komprimerar jag och sparar allt fint från helgen långt inne i hjärtat. 
  
Vår mest fotograferade familjemedlem just nu, collievalpen Frost. Marcus föräldrar hämtade honom i februari och han är helt oemotståndlig. Han pratar, gäspar stort, jagar flugor och har stora klumpiga tassar som doftar popcorn.
 
Mamma, pappa och mina syskon kommer till Sthlm för att fira min examen och födelsedag. Jag blir bjuden på middag på Berns och slås av hur fint det är med människor som vet vad man gillar. Jag är så tacksam för min fina familj och det vi har tillsammans. 
 



EXAMEN!

I fredags tog jag examen från Fotoskolan STHLM. Så många skratt och så mycket kärlek. Himla fint att vara samtida med de här människorna. Vi har levt tillsammans i två år nu och vi är så himla olika varandra men samtidigt så lika. Lite som ett gift gammalt par kan man säga. Jag lämnade kameran hemma men har massor med bilder att visa från utställningen som ägde rum några dagar innan. Jag ska visa er, ska bara njuta av söndagskvällen med lördagskvällskänsla först.