29/4

Bara 5 veckor kvar på skolan, högt tempo och vi varvar workshops med portfoliopanik. Jag måste gå igenom arkivet och fundera på vad jag vill använda i min bok, vilka bilder som går bort och vilka jag kan jobba mer på. Jag vill använda några bilder som jag har plåtat och tuschat själv men rektorn är inte så förtjust i den idén. Han vill helst att vi bara jobbar med andra fotografers bilder men jag vet inte. Vill ju inte min portfolio ska kännas spretig såklart men jag gillar ju att plåta också så vi får se. Köpte en portfolio häromdagen då jag måste ha en fysisk med printade bilder nu till examen, ni ser en glimt av den här. Jag kände inte att jag ville lägga för stor summa på en bok i dagsläget eftersom jag har fått jobb (!) och inte kommer att springa runt och visa portfolio den närmsta tiden, så det blev en enkel svart med plastfickor. Yup, jag är från och med nästa vecka anställd retuschör på Other Stories. Nervöst men så fort jag vet att något känns lite jobbigt så vet jag att utveckling är på gång. Jag var ju, som ni vet, inställd på att flytta hem till landet och frilansa efter skolan men det blev ändrade planer. Jag sökte jobbet, fick det och börjar redan på måndag. Jag kommer alltså att jobba parallellt med skolan så det blir inte mycket sömn i maj och inte en ledig dag i sommar heller för den delen, men vad gör det. Jag har ju fått drömjobbet, herregud!
 
När inspirationen tryter brukar jag peppsurfa och jag halkar alltid in på Julia Hetta, ja ni som följer mig här vet ju. Några minuters fantasifull verklighetsflykt då hennes bilder är bättre än sagan. Hon suddar ut linjen mellan fotografi och målning och allting är poetiskt, stillsamt och måleriskt. Hon föreläste på skolan förra året och är så inspirerande. 
 



MIN PLATS PÅ JORDEN

Kalkbrottet som ligger ett stenkast från där vi bor. Jag har sådan kärlek till den här platsen, älskar naturen och alla minnen som sitter i stenarna. Jag längtar både framåt och bakåt, mycket kul som väntar men just nu vill jag bara stanna här. Med vårluften kommer också en hög av stora förändringar. Två år i skolan är snart slut och de senaste veckorna har varit tuffa. Workshop på workshop och jag har nervryckningar i ena ögat av allt jobb framför skärmen. Så går det när man parallelljobbar med skolan. Välbehövligt med en ledig helg. 
 



TÄNKVÄRT

För att tömma huvudet brukar jag jobba med händerna. Måla eller plantera växter, för att det är rogivande att ha jord under naglarna och se saker växa långsamt. Medan jag planterar räknar jag veckorna och inser att det bara är åtta kvar i skolan. Herregud, kan det stämma? I två år har jag bott i Sthlm och om några veckor måste jag bestämma mig för om jag ska stanna här eller flytta tillbaka till landet? Funderar på det här med downshifting, ni känner till ordet va? Att frivilligt jobba mindre för att få mer tid till saker som får dig att må bra. Det handlar såklart inte om att sluta jobba utan om att hitta balans. Min almanacka är full med skola, jobb, möten och jag tänker på det här inlägget. Ja, varför jobbar vi tills vi stupar så att vi kan köpa pumptvålar för 200 spänn? Och varför är det sådan tabu att jobba mindre och tjäna mindre? Att gå ner i standard behöver ju inte vara ett misslyckande. Nej, var glad för det lilla du har och var inte så ängslig för vad andra ska tycka. Jag älskar den här novellen av Heinrich Böll, Nobelpristagaren ni vet. Det som gör den så fin är själva rundgången, att den rike strävar efter att komma dit den fattige redan är. Enkelhet är ibland nyckeln till välbefinnande, mindre kan faktiskt betyda mer. 
 
En turist strosar i hamnen där han möter en fattig fiskare. Det är en fin dag och fiskaren ligger tillbakalutad och njuter av stillheten och solskenet. När turisten frågar honom varför han inte är ute på havet svarar han att han redan har fångat så mycket fisk att det räcker för idag. Turisten föreslår att han borde fiska mer, så att han kan köpa sig en motor, flera båtar, en helikopter att lokalisera fiskstimmen med och öppna fiskrestaurang. Och sen? frågar fiskaren. Sen kan ni sitta här i hamnen, dåsa i solen och njuta av havet, svarar turisten. Men, säger fiskaren, det gör jag ju redan.  
 



VÄLKOMNA IN

Längst ned på gatan har knopparna slagit ut och där bor hon, min lillasyster Eleonore. Tjejen med mjölkvit hy, de fylligaste läpparna jag vet (naturliga såklart) och några få fräknar på näsan. Jag ÄLSKAR att vara hemma hos henne och hänger här i några dagar medan hon är i Norrland. Till skillnad från mig är hon inte så aktiv på sociala medier och är därför inte aspepp på att jag springer runt med kameran i hennes hus. Hon tycker att det är hennes privata sfär men några glimtar kan väl inte skada tänker jag. Ser ni detaljerna? Min syster har öga för just det, detaljer. Hon ser alltid saker som hon vill ändra och göra om, letar efter rätt plats för varje lite pryl, ångrar sig och flyttar tillbaka dem igen. Ja sådär håller hon på och har gjort sen vi var barn faktiskt. Jag minns hur hon möblerade om rummet stup i kvarten och det är samma sak nu. Varje gång jag öppnar dörren till hennes hem ser jag fram emot vad som har hänt sedan sist. Gröna plantor, gamla böcker och sammetskuddar trängs och skapar en harmonisk helhet. Jag tycker att den här typen av inredning är spännande. Nya, ärvda och loppisfyndade detaljer. Blandade, spretiga stilar som hon har vävt samman till ett varmt och personligt hem. Överallt finner jag fina detaljer, som målarfärg på hennes stege som symboliserar att det bor någon här som har konst i hjärtat, för det har hon verkligen. Man kan ju tro att bilderna är polerade och fixade, att jag har flyttat runt på saker för att få den perfekta bilden men nej, faktiskt inte. Min syster är omsorgsfull och överallt syns det tydligt hur hon är, noggrann. Och med dessa bilder på näthinnan säger jag godnatt.