VI ÄR VI

Vi är vi, säger han och kysser mig när jag suckar över att han ska på jobbresa till Palma i nio dagar. Vi somnar nära och jag vaknar till att den andra sidan av sängen är tom och saknar honom lika mycket som jag. Även om bloggvärlden är sockrad så önskar jag verkligen alla en kille som honom. Stark, lugn och tålmodig. Som alltid har lösningar och svar och som aldrig exploderar av ilska. Han tankar alltid bilen innan jag ska iväg och varje lördag vaknar jag av att han stökar runt i köket. Han pressar färsk apelsinjuice och kokar ägg där han sedan sorterar bort äggulan, precis som jag vill ha det. Han lämnar små kärlekslappar och delar min kärlek till djur. Han säger ifrån när något är riktigt orättvist och är alltid beskyddande, men aldrig kontrollerande. Han masserar mina fötter när vi sitter i soffan och slutar inte förrän filmen är slut. Han hämtar mig med bilen efter en lång dag och så åker vi till havet tillsammans. Han hittar överallt i Sthlm och där i bilen har vi alltid de bästa samtalen, om dagen som varit och livet i stort. Han lyssnar tills jag känner mig lättare igen. Jag är så tacksam över att jag får ligga nära honom på kvällarna med fingrarna intrasslade i hans tjocka hår. Han som snart är revisor men som också har varit hockeyspelare. Ibland glömmer jag det, när jag dagligen ser honom i kostym. Det är fint det där, att han innehåller så mycket. När han grubblar lägger han pannan i djupa veck, han sover alltid med armen över huvudet och han viker sig framåt av skratt när något är riktigt roligt. Han är driven och misslyckas aldrig med något han gör. Han fixar min bokföring och glömmer aldrig en räkning. När jag scrollar på Instagram lläser han text-tv. Jag älskar att han håller i mig på t-banan när jag tappar balansen och skickar gulliga sms när han egentligen inte har tid. Att han förmodligen är den enda som vet exakt hur jag vill ha mitt kaffe. I snart tolv år har jag älskat dig och kommer alltid att göra det. För att du är du men mest för att vi är vi
 



KÄRLEK PÅ PRINT

Efter LIAn cyklar jag till skolan för att printa en bild på Alva. Ni vet, flickan med gluggen som jag älskar så mycket. Istället för att skriva en novell här om hur mycket hon betyder för mig gör jag det jag gillar mest; tar kameran och förevigar. Alva som precis fyllde sju år, så stor nu men ändå så liten. Fotografi är mitt enda sätt att pausa tiden. Kärlek på print.