OM

Jag heter Caroline men mina vänner kallar mig CJ. Jag är 32 år, bor i Stockholm i veckorna och på landet på helgerna. Jobbar som retuschör på & Other Stories, volontärjobbar på Örebro Katthem och missbrukar Instagram (@retuscjh).
 
Förutom fotografi och katter tycker jag om att bada och tumlar runt i sjön året om. Jag spenderar gärna tid i skogen för att inte glömma rötterna till mitt bildskapande. Ett stenkast från där vi bor (min man och jag) finns ett kalkbrott som jag älskar, så pass mycket att dess koordinater finns på min vänstra arm. Jag är en aning introvert, i det kreativa skapandet är det en styrka, i mina relationer en svaghet. Jag återhämtar mig med ensamtid och har aldrig tråkigt när det inte händer någonting. Jag gillar att laga mat, doften av min katts päls, sommar, att dansa, evighetslånga samtal med personer som både pratar och lyssnar, mammas nybakade surdegsbröd och att resa. Jag ser allt i bilder och tänker alltid på hur ljuset faller. 
 
Här hittar du en samling av bilder från min vardag, jobb eller något annat som jag tycker är värt att dela eller inspireras av. 



YES.

Och så var vi förlovade efter 11 år tillsammans. Fin start start på julen, att bli friad till. Bröllop nästa höst, hurra!
 



SEN SIST

Jag hann ju aldrig titta in här under julen, fastnade i att klä granen, baka och äta julmat. Jag fick verkligen den bästa julklappen i år men mer om den sen. Julen är ju officiellt över men inte ledigheten. Jag är på vintersemester i Sälen som just nu är en oas av vitt. Det är minusgrader och det snöar stora, trötta flingor som pudrar grantopparna och det blåser så hårt att det ylar i den öppna spisen. Vi dricker champagne och bastar. Livet är verkligen fint just nu, så tacksam. 
 
Och just det, tusen tack för alla fantastiska kommentarer på inlägget om min pappa. Herregud vad ni är fina!
 



PRINTAR

Det har varit en fin vecka som har passerat. Jag har tuschat klart de sista bilderna på praktiken, printat bilder, handlat julklappar, träffat tjejerna i klassen och druckit bubbel. Idag vaknade jag på landet och jullovet har börjat. Herregud, är inte det underbart så säg! Så underbart att jag nästan glömmer bort feberattacken som närmar sig. Blir sällan sjuk men lyckas ofta tajma in det just till julledigheten. Vill inte ligga manglad på julafton så nu ska jag krypa ner bredvid min katt och andas ikapp med hennes lugn, det brukar göra susen. Sängen och tystnaden lockar verkligen efter en hektisk höst. Så jäkla skönt med egentid och jag har lärt mig att se det som en fördel och inte en dålig egenskap som så många andra försöker få det att likna. Kan inte tänka mig något bättre än att isolera mig i några dagar innan julstöket börjar. Hej!
 



SVT MAGASIN 4

Världens bästa Elin, Björne och jag
 
Häromdagen besökte jag SVT Magasin 4, alltså nordens största förråd för uthyrning av kostym, rekvisita och möbler. Irrade runt på 7000 kvm och tjoade Titta, Björne! Och Pippi Pelikan! Överallt läckte det ut kläder över golvet och jag log på det där fåniga sättet man gör när man har nostalgikick och är inspirerad, ni vet. Letade efter en brosch till en plåtning men kom hem med en hel circuskostym, haha! Hyrde kragen och hatten på första bilden men mer om det senare, nu tar vi tisdagskväll tycker jag. 
 



ETT BREV TILL PAPPA

Vad var det bästa idag? Vi brukar fråga varandra det, min kille och jag, innan vi somnar på kvällarna. Idag kommer jag svara att min pappa har varit nykter i ett helt år. 365 dagar. Herregud vad tiden går fort. Ett ögonblick men samtidigt en evighet. Alla dagar som inte längre går som trappor upp och ner, utan jämnas med tiden och gör att stegen känns lättare. 
 
Mamma och pappa tar en selfie på deras roadtrip genom USA
 
I halva ditt liv har jag levt, pappa, och vissa minnen lyser klarare än andra. När du drog ut mina lösa mjölktänder med bara sytråd. Hur du alltid gick runt i ceriserosa kalsonger och träskor med en cigg i mungipan och sköt den brummande gräsklipparen framför dig. Hur vi barn hoppade fram och tillbaka över vattenspridaren och tjöt av skratt när strålarna träffade oss. Hur vi droppade stearin i Kalle Anka-tidningar och hur vi spelade schack i timmar. Hur du alltid bakar de bästa, fluffiga pitabröden och vet precis hur jag vill ha mitt kaffe. Hur du pekar på himlen när du ser en regnbåge och frågar om jag kan färgerna? Röd, orange, gul, grön, blå, indigo, violett. Hur du har lärt mig namnen på alla skogens svampar och fåglar. Att du är den mest snabbtänkta person jag vet, att du älskar siffror och roar dig med att räkna ut precis allting. Hur du har lärt dig snapchat och ritar hjärtan och skickar bilder på katterna. Hur du knackar på dörren och står där med en flaska hemmagjord hallonsaft och hur du alltid pekar ut den bästa benfria biten på laxen och ger mig den. Precis så är du i mina ögon, pappa. Omtänksam. Alla dessa minnen bär jag med mig och jag är så tacksam att vi har hittat tillbaka till varandra. Det är så fint att komma hem idag. Till den gulnade vävtapeten, de rödrutiga golven och trappräcket i åldrat trä. Så fint att jag vill frysa tiden.   
 
Det är så fint att det slipper storma inombords, att missbrukets lögner har bytt skepnad till nykterhetens löften. Så fint att jag slipper möta ögonen, glansiga av alkohol och att sprickorna mellan dig och mig är lagade av förståelse, kärlek och acceptans. Det är så fint att allting är föränderligt, att känslor ändrar form och sedan går över. Poängen med den här texten är inte att det ska vara en vemodig historia utan att det ska kännas igen. Alkoholism är inte värre än någon annan sjukdom men skillnaden är att man inte får prata om den. Sen kan kan ju tycka vad man vill om att dela med sig av sin privata sfär såhär, folk blir ju så nervösa när man inte följer mallen men jag tycker att det ger mer om man vågar. Det är så vanligt att man håller allt för sig själv men vi pratar om det tillsammans och därför gör ingenting ont längre. Det handlar om att vara kompis med sjukdomen, att ta hand om den. Jag tycker inte om att älta men pratar gärna om det, precis som jag pratar om foto, vardag och annat som hör livet till. Det är ingenting som jag skäms över. Min uppväxt är en del av mig och vem jag är. Ni vet hur man säger att tiden läker alla sår? Tid läker inga sår men tid ger perspektiv och precis som med alla sår så mår de lite bättre utan plåster och läker bättre i luften, där de kan andas.
 
Så, det bästa idag? Det är du, pappa. Jag älskar dig och är så stolt över dig. 
 



LINDAART

Andra advent och dagen till ära vill jag tipsa om en fin printshop, LINDAART. Jag älskar hur hon blandar det mörka och dova med blommig och romantisk mjukhet. Photo art for everyone from everywhere. Min favorit? Pionerna med stora huvuden som hänger tungt.
 
Och din?
 



ZETAS TRÄDGÅRD

I onsdags fick jag feeling. Både julkänsla och sug efter att blogga. Linda visade mig Zetas Trädgård och det var verkligen en fin plats. Rosépeppar (så ombloggat och nästan uttjatat just nu, jag vet) och växter och vaser och speglar i alla dess former. Jag blev så inspirerad och gick mest och mumlade herregud, jag vill ha allt. Jäkla dumt att shoppa på tom mage så vi åt världens godaste kantarellsoppa och toast och pratade om världsliga och ovärldsliga saker innan vi gick tillbaka till trädgården. Det doftade mossa och stearin och julkänslan slog mig med full kraft. För min del kan det få vara plusgrader fram till jul, så länge det doftar jul inomhus är jag nöjd. Köpte förresten världens finaste guldfärgade klämmor att hänga printar i. Sammanfattningsvis, Zetas Trädgård alltså, så himla fint när man vill komma i stämning och slippa skärmen en stund helt enkelt!