PORTUGAL

Jo såhär va, Portugal har verkligen omfamnat oss och jag behöver väl inte skriva många rader eftersom vi alla vet känslan av utomlands. Värmen och doften av torrt gräs. Vi tog tunnelbana och taxi till gamla stadsdelar, de som en gång varit levande var nu övergivna kulisser. Hundratals duvor, vackert kakel, smutsiga terrakottakrukor med växter i alla storlekar, trötta hundar och mumlet från gamla män som hade något dystert i tonen. Tidvattnet är otroligt här i Portugal. Det är ju något vi knappt har i Sverige så det var väldigt fascinerande att följa, timme efter timme. Stranden minskade snabbt och kvar är bara vilda vågor. Vi skakade av handdukarna och flyttade bakåt för varje våg. Låter kanske stressigt men jag var alldeles för uppslukad av vågornas kullerbyttor. När jag lyssnar på havet så slutar jag att jobba inne i huvudet och det är så jäkla skönt att bara vara ledig. Vi spenderar hela dagen på stranden och somnar sida vid sida till vågornas dova mumlande. Vaknar till barnskratt och hud varm av solen eftersom den gassade trots att klockan snart var sju. 
 
Ljuset var blekt, mjukt och jag såg två tvillingtjejer. Flickan i randigt var vild, kastade sand och tjöt medan hennes syster i röd baddräkt mest satt i sanden och tittade ut mot havet med drömmande blick. Tänk att man kan vara så lika men ändå så olika. 
 
Till vänster sitter ännu en flicka. En blyg flicka med blommig bikini och rufsigt hår. Hon gräver i sanden med släpiga rörelser och kastar nyfikna sidoblickar på tvilligarna med kakaohud som tjuter och skrattar. Kanske tänker vi samma sak här, att det är fint med en syster. Tvillingarna ser aldrig flickan, de ser bara varandra, men jag lyfter kameran och är medlare. Dem emellan.  
 
Och sen på kvällen, när solen går ner, då går jag med fötterna i klart vatten och ser en fiskmås landa. Stranden är plötsligt folktom och havet är stilla. Jag håller min kille i handen och hittar en snäcka som vågorna kastat upp från havet. Tänker att jag skulle kunna stanna här. Tillsammans med honom kan jag leva var som helst.
 



MORS DAG

Idag är det mors dag och jag firar min mamma med glass och presenter från Portugal. Mamma som är världens största djurvän och lite av en ensamvarg som har svårt att ha fler än fem personen i sitt liv för nära inpå samtidigt. Två egenskaper som jag vet att jag har ärvt från henne. Den självvalda ensamheten och ett hus mitt i ingenstans, med en fårhage nära och en sjö på cykelavstånd. Jag hittade den här bilden på henne från när hon var ung och kan konstatera att utseendemässigt har hon inte förändrats särskilt. Samma hästsvans och alltid klädd i blått. Fortfarande lika fräknig och vacker. En gång i tiden var hon inte ännu min mor, hon var en ung skönhet som precis hade träffat min pappa. Men idag är hon min mamma. Min mamma som har lärt mig namn på alla blommor, att plocka liljekonvalj med långa skaft och att älska naturen. Hon har lärt mig att alla är lika mycket värda, myra som elefant. Det är fint, tycker jag. 
 



VYKORT FRÅN LUFTEN

Min kille överraskade mig med en resa till Portugal så här kommer ett hej från luften.