PORTUGAL THROUGH MY LENS II

I Portugal gick vi upp tillsammans, jag och solen. Jag stod nyvaken vid hotellfönstret medan solen släpade sig sakta över hustaken. 
 
Frukost i en timme eller två med kaffe, färskpressad juice och nybakade croissanter. Skrattade åt den där svengelskan som letar sig fram när man inte har pratat engelska på ett tag. Och så matade jag hungriga duvor. De måste ju också äta frukost, såklart
 
I nästa klipp stod vi på stranden och det var verkligen ett turkost, glittrande hav som fick agera fond. Vi sparkade av oss skorna i solvarm sand och njöt av ljusblå himmel och doften av saltvatten. Just dessa bilder är fotade första dagen och jag minns att jag fick påminna mig själv om att det är bara början, vi ska inte hem än. Jag ville inte missa en sekund. 
 
Tidvattnet var otroligt här i Portugal. Det är ju något vi knappt har i Sverige så det var väldigt fascinerande att följa, timme efter timme. Ni förstår, tidvattnet kommer snabbt och dränker allt som inte tagit skydd. Den här breda stranden minskade snabbt. 
 
Den här bilden är alltså fotad från samma plats, med samma objektiv. Ja men ni ser ju, stranden är borta och kvar är bara vilda vågor. Vi skakade av handdukarna och flyttade bakåt för varje våg. Låter kanske stressigt men jag var alldeles för uppslukad av vågornas kullerbyttor. När jag lyssnar på havet så slutar jag att jobba inne i huvudet och det är så jäkla skönt att bara vara ledig
 
Vila. Andas. Påminna mig själv om att lita på magkänslan. Tankar som ger mig fjärilar i ådrorna. Sand mellan tårna. Salta dopp. Böcker som väntar på att bli lästa. Mitt svall som klistrar sig mot min brunbrända rygg. Vi äter solvarma persikor, aprikoser och sushi i solen. Vi badar och värmer oss på sandiga handdukar. Vi spenderar hela dagen på stranden och somnar sida vid sida till vågornas dova mumlande. Vaknar till barnskratt och hud varm av solen eftersom den gassade trots att klockan snart var sju. 
 
Ljuset var blekt, mjukt och jag såg två tvillingtjejer. Flickan i randigt var vild, kastade sand och tjöt medan hennes syster i röd baddräkt mest satt i sanden och tittade ut mot havet med drömmande blick. Tänk att man kan vara så lika men ändå så olika. 
 
Till vänster sitter ännu en flicka. En blyg flicka med blommig bikini och rufsigt hår. Hon gräver i sanden med släpiga rörelser och kastar nyfikna sidoblickar på tvilligarna med kakaohud som tjuter och skrattar. Kanske tänker vi samma sak här, att det är fint med en syster. Tvillingarna ser aldrig flickan, de ser bara varandra, men jag lyfter kameran och är medlare. Dem emellan.  
 
Och sen på kvällen, när solen går ner, då går jag med fötterna i klart vatten och ser en fiskmås landa. Stranden är plötsligt folktom och havet är stilla. Jag tänker på kärlek och hur fria vi är, just för att vi har varandra. Jag håller min kille i handen och hittar en snäcka som vågorna kastat upp från havet. Tänker att jag skulle kunna stanna här. Tillsammans med honom kan jag leva var som helst.
 



PORTUGAL THROUGH MY LENS

Jo såhär va, Portugal har verkligen omfamnat oss och jag behöver väl inte skriva många rader eftersom vi alla vet känslan av utomlands. Värmen och doften av torrt gräs. På planet hem tänkte jag att jag skulle tömma kameran och visa er bilder men det blev visst en vecka senare, så kan det gå. Våra dagar började med färskpressad apelsinjuice och rostmackor, som de femtonåringar vi egentligen är. Sedan gick vi hand i hand på de stenlagda gångarna. Fyrkantiga, släta stenar som alltid var solvarma. Vi pratade om hur bra vi hade det, hur lyckliga vi var och att vi ville frysa tiden. Vi tog tunnelbana och taxi till gamla stadsdelar, de som en gång varit levande var nu övergivna kulisser. Hundratals duvor, vackert kakel, smutsiga terrakottakrukor med växter i alla storlekar, trötta hundar och mumlet från gamla män som hade något dystert i tonen. Bilder från stranden och gamla stan finns såklart också men det får bli mer Portugal i nästa inlägg. 
 



MORS DAG

Idag är det mors dag och jag firar min mamma med glass och presenter från Portugal. Mamma som är världens största djurvän och lite av en ensamvarg som har svårt att ha fler än fem personen i sitt liv för nära inpå samtidigt. Två egenskaper som jag vet att jag har ärvt från henne. Den självvalda ensamheten och ett hus mitt i ingenstans, med en fårhage nära och en sjö på cykelavstånd. Jag hittade den här bilden på henne från när hon var ung och kan konstatera att utseendemässigt har hon inte förändrats särskilt. Samma hästsvans och alltid klädd i blått. Fortfarande lika fräknig och vacker. En gång i tiden var hon inte ännu min mor, hon var en ung skönhet som precis hade träffat min pappa. Men idag är hon min mamma. Min mamma som har lärt mig namn på alla blommor, att plocka liljekonvalj med långa skaft och att älska naturen. Hon har lärt mig att alla är lika mycket värda, myra som elefant. Det är fint, tycker jag. 
 



VYKORT FRÅN LUFTEN

Idag var en bra dag. Min kille överraskade mig med en resa till Portugal så här kommer ett hej från luften. Vi har passerat Danmark, Frankrike och vi är överens om att det är den finaste flygresan någonsin. Imorgon ses vi på stranden i Portugal. Underbart! 
 



23.47

Månen glöder på himlen ikväll och glöder gör även mina Enjoyljus. Att få krypa ned i en nybäddad säng, det är rikedom, eller vad säger ni? Jag tänker på den blöta trädgården utanför och jag har svårt att acceptera det här vädret. Jag behöver mer vår än såhär! Jag fyller näsan med doft av nyplockad liljekonvalj och hoppas på att få drömma om sommaren inatt. Kram på er!
 



SELFIE X 4

Det regnar utanför mina fönster och jag beundrar mina nya kuddar och dricker kaffe som sedan länge kallnat. Denna på repeat, jag hakar ofta upp mig när jag tycker om något. Det är en bra vecka det här, en vecka som innehåller mycket planering och det gillar jag. 
 



MARÄNGSVISS

Ikväll vankades det kalas hemma hos min syster Elli och hennes kille. Han fyller 30 och det måste ju firas, såklart. De hade fixat marängsviss och den åt vi till doften av blöt liljekonvalj och ljudet av regn som piskade fönsterrutorna. Jag var så exalterad över marängsvissen men hejdade mig själv och knäppte några bilder innan jag slevade i mig den. På första bilden ser ni förresten min systers inglasade altan som mest påminner om ett fantastiskt växthus, men mer om det i nästa inlägg för nu är klockan snart tolv. Godnatt!
 



THYLANE

Thylane Blondeau. Vilken fantastisk modell hon är va? Bara 13 år men jag ser ändå längtan, ensamhet och apati i hennes unga ögon. Hennes ögon som egentligen är allt annat än unga, de berättar ju en miljon berättelser i en enda blick. Den sista bilden är så himla fin tycker jag. Jag älskar hur hon står med sitt Rapunzellånga hår och tittar ut genom en regnig fönsterruta med sorgsen blick. Det är som om hon och fönsterrutan gråter tillsammans. Det är så vackert att man dör lite. Fantastiskt fint fångat av Remi Rebillard.