THE VOWS ARE DONE, LET'S HAVE SOME FUN

Och så var de gifta, Klara och hennes Bjørn-Henning. Jag är så hedrad att jag fick vara med bland all denna kärlek. Jag brukar ju inte visa så mycket bröllop här men jag och min kamera blev lite extra förälskade den här dagen. Har ni någon favorit?
 



MIDSOMMAR '14

Herregud, vilken helg! I fredags kammade vi oss lite och sen samlades vi hemma hos mina vänner där vi grillade i trädgården, körde femkamp och sjöng snapsvisor. Ni ser ju, festival feeling! När det började bli ljust ute cyklade jag och min kille hemåt, omringade av fågelkvitter och sjöar som glittrade mellan träden. Så idylliskt och fint. Jag log från hjärtat med vinden i håret. Igår bjöd vi in till pokerkväll som slutade med vin, poolhäng och jag dansade tills ingen annan orkade dansa mer. Herregud! Att jag är trött idag är en stark underdrift. Nu är det dags att ta ur kransen ur håret och åka hem till mamma och pappa på lunch och sen har jag fantastiskt mycket jobb att ta igen hela söndagen, men det blir fint det med. Hoppas att ni har haft en lika härlig midsommar som jag!
 



PEONIES

Igår spenderade jag dagen hemma hos mamma och pappa. Pappa är på västkusten så det var bara mamma och jag. När vi inte har setts på en vecka pratar hon oavbrutet, utan pauser. Det är som att hon har samlat på sig ord och måste få ur sig dem fort fort fort, haha! Här ser ni några glimtar från hennes rabatter. En rosa mix av löjtnantshjärtan och pioner med stora huvuden som hänger tungt.
 



9.30

Här sitter jag, i min systers lägenhet, med redigering och mail att beta av. Bloggar gör jag också förstås. Jag hinner, no stress. Tänker på det här med platser och hur konstigt det känns att vara tillbaka på en geografisk plats när man befinner sig någon annanstans i livet. Ni förstår, jag brukade hänga här i närheten när jag gick i gymnasiet. Hela den här staden är strösslad med platser som betydde saker förr. Förr när jag var 16, levde på cigaretter, hade rakade ögonbryn och vilsen blick. Märkligt det här med platser, hur de etsar sig fast och aldrig riktigt släpper taget om en. Det är en speciell känsla, att befinna sig på samma plats men som en annan människa. Eller jag är ju samma människa men nu med rak rygg och gladare ögon. Tänk att det finns så många världar i världen. 
 



23.50

Ojdå, man hinner visst inte blogga när det är söndag och hundkexen glittrar i solen. Jag har varit på auktion och ropat in ett tjusigt gustavianskt bord för 50 kronor, hurra! Jag hoppas att nästa loppisrunda bjuder på några omaka pinnstolar också. Jag har även pusslat ihop en tavelvägg och jag blir så trött på mig själv, jag blir verkligen det. Jag har tusen saker att göra innan flytten till Sthlm om några veckor och vad gör jag? Jo, fixar i huset där jag inte ens ska bo på två år. Haha, orkar inte med mig själv. Det är så mycket tankar i mitt huvud sedan jag fick reda på att jag kom in på Fotoskolan STHLM och lika mycket som jag älskar den kittlande känslan jag har i magen när jag tänker på det nya, lika mycket ogillar jag tanken på att jag ska flytta. Jag har seperationsångest och jag skäms för det! Jag vet ju att det var många som sökte till utbildningen och jag borde vara tacksam. Det är jag förstås men ni förstår, i min trädgård blommar syren och längs varje grässtrå bor ett minne. Sjön hälsar mig varje morgon och jag som alltid har älskat vatten har så svårt att tänka mig en dag utan det. Men snart är det städer, möten och rörelse som gäller. Det blir fint det också. Godnatt! 
 



PASTELS BECOME WATER, WATER BECOMES PEACE

Zaria Forman spenderade september 2013 på Maldiverna, med fokus på stigande havsnivåer. Det är svårt att föreställa sig att Maldiverna skulle kunna vara helt under vatten i framtiden, inte sant? Jag har alltid sagt att när jag gifter mig vill jag åka till Maldiverna på bröllopsresa. Det står jag fast vid. Zaria hoppas att hennes målningar kommer att öka medvetenheten hos oss och hon har redan fångat mitt hjärta. Jag älskar hur hon leker med färgerna och jag ska definitivt köpa ett av hennes verk i framtiden, that's for sure. 
 



SOME CHILDHOOD THINGS JUST STAY MAGICAL 4EVER

Idag hänger jag med Alva, 5 år. Flickan som gillar pistagenötter och som vill leka så fort hon slår upp ögonen på morgonen. Jag förklarar att jag inte kan leka så tidigt men säger att vi kan gå ner till sjön och bada. Bra idé, svarar Alva. Vi letar fram gummistövlarna och går ut i regnet, hand i hand. Jag pratar om sniglar och hon lyssnar med stora öron när jag säger att vi måste gå försiktigt så att vi inte trampar på dem, att sniglarna bor här och att det är deras värld lika mycket som vår. Alva nickar och plockar upp skalen försiktigt, ett efter ett, för att sedan lägga dem på det mjuka gräset vid vägkanten. Jag berättar namnen på alla blommor längs vägen och vi plockar hundkex och delar på den vita buketten. Nu kommer jag alltid att ha en liten del av Alva hemma hos mig, tänker jag. En gräsklippare brummar och det nyklippta gräset ligger som ett tungt täcke på gräsmattan. Vi springer barfota och nu ligger gräset som en strösslad stig på hallgolvet efter alla nakna fötter som sprungit in och ut. Alva gäspar och lägger sig i sängen tillsammans med Kalle Anka och de andra. Some childhood things just stay magical forever. Jag lägger mig bredvid och hon tittar mig djupt in i ögonen och säger att mina ögon är lena. Jag frågar vad det betyder och hon svarar att de bara är det. Sen somnar hon. 
 



TISDAGSTANKAR

Här har ni mig idag, lätt vindögd, i det första ljuset en dag i juni. Har firat min 30-årsdag i tre dagar och vill tacka igen för alla fina grattis, här och på Instagram. TACK! Jag minns att jag tyckte att det var hemskt när jag var liten, att vara den som satt ner när alla sjöng och lite av den känslan finns fortfarande kvar. Men det är fint också, såklart. Är lite stressad just nu av olika anledningar. Många bilder ligger på hög och jag skulle egentligen behöva gå all in och inte lämna datorn, men först ska jag fota balbilder. SMHI visar regn och det känns ju sådär. Jag försöker även avdramatisera dagens viktigaste händelse, svar från Fotoskolan STHLM. För några veckor sedan sökte jag till utbildningen Bildbehandlare. Jag kom vidare till Provdagarna och åkte till Sthlm den 21 maj för att gå på intervjuer och lösa arbetsuppgifter. Jag har ungefär två timmar till Sthlm men åkte redan klockan 5 på morgonen för att vara framme i god tid. Fastnade i bilkö och lyckades ändå bli sen. Trots det tycker jag att dagen gick bra även om det är jobbigt att bli bedömd i det jag skapar. Om jag kom in? Det får jag veta idag men jag vågar seriöst inte kolla varken mailbox eller brevlåda. Så ja, nu vet ni vad jag gör idag. Stressar inne i huvudet, fotar balen, vägrar kolla mailen och drömmer om Sthlm. 
 



TACK!

Det var en bra lördag igår. En som började med nyplockade syrener och kyssar av min kille. Sen firade jag egentligen inte något mer eftersom jag var tvungen att jobba sent men det tog jag igen idag. Herregud vad jag har firat! Jag bjöd familjen på hemmagjord smörgåstårta och det gick hem, som alltid. Ni förstår, jag skippar ärtor, morötter, leverpastej och krossade ostbågar. Jag har ett alldeles eget recept och damn, det är så gott! Men i alla fall. Vi har skålat och ätit och badat och njutit av solen och skrattat och skålat igen. Jag är väldigt tacksam för allt som jag har i mitt liv, alla fina människor som jag har runt mig. Jag har fått så många fina presenter att jag nästan skäms. Jag blev lite extra glad för en gammal kamera som min systers kille hade ropat in till mig från en auktion. Kanske inte för kameran egentligen, utan för omtanken. Att han sitter på en auktion och tänker att den där skulle Carro gilla, det är fint. Blev även glad för en enkel solros som jag fick av min syster B. Återigen, tanken bakom. Att hon vet att jag gillar solrosor. Eller att min lillebror strosade omkring i Sthlm och stannade upp när han såg några kaffekoppar och tänkte på mig. Vi kommer att få många fina studer i sommar, mina nya favoritkoppar och jag. Eller att min killes systerdotter Alva, som vill sitta nära med fingrarna flätade i mina, har skrivit ett brev som jag knappt kan tyda men ändå vet att det ligger kärlek i varje tuschstreck. Eller att min syster E gav mig den perfekta morteln i marmor. Tiden, att hon har haft mig i tankarna när hon har sprungit ut och in och ut ur butiker tills hon till slut hittade den perfekta. Ni som har hängt med här ett tag vet ju även att hon är en helt fantastisk konstnär, min lillasyster. Den här gången fick jag helt otroliga motiv på skalbaggar i olika former och färger. Hur hon fångar ljuset med sina penseldrag är helt makalöst. Ni ska få se, jag lovar, men inte ikväll. Jag måste sova nu, har mängder av bilder som ligger på hög och väntar på sin tur. Tack för alla grattishälsningar och för att ni hänger här, i min värld. Ni är verkligen motsatsen till näthat. TACK!