DARIA, OH DARIA

Hur fina bilder? Daria Werbowy alltså, snacka om att ånga upp linsen. Van Mossevelde + n för franska Marie Claire. 
 



DET ÄR NU DET BÖRJAR

Februari är här och det är nu det börjar. Våren (kanske inte riktigt än nej men solen skiner och för med sig en hel del vårkänslor) och även min besatthet av vädersajter. Jag blir manisk och kollar SMHI flera gånger om dagen. Är det sol ute nu? Blir det sol imorgon? Ja sådär håller jag på. Sunt, verkligen, men det är ju så fint att se snön smälta bort från gatorna och känna grus under skorna igen. Även stjärnhimlen är helt otrolig och under den står vi med stora ögon. Jag behöver samla ihop mig inför kommande veckor som kommer att vara stressiga. En helg full av ingenting är jäkligt skönt när man vet hur mycket skola och jobb som väntar. Idag vill jag bara sitta i soffan med fötterna vilandes i min killes varma händer och vara kolhydratsmätt.
 



MEMORY LANE

Min lärare skriver att det är dags att skapa Fotoskolans anteckningsbok för 2016. Vi ska välja ut varsin bild i ett format där 18 cm är max höjd/bredd. Jag går igenom arkivet och hittar massor med gamla bilder. Som rådjuret, en bild jag knäppte för ett par år sedan som jag tycker om så mycket. Kanske mest för avsaknaden av skärpa, som säkerligen blev så av misstag då jag tog bilden från bilen. Nu ska jag inte välja någon av dessa bilder då jag vill visa mer av bildbehandling men så kul att kika tillbaka i arkivet ibland, så mycket fina minnen. 
 



SVARTVITT

Det är torsdag och jag känner mig lite som en bläckfisk som har hundra armar och lika mycket saker att göra. Kanske borde kapa några och fokusera på det viktigaste? Vill gärna säga ja till allt men inser snabbt att det inte funkar, får inte ihop tiden. Tar en paus och skriver ett inlägg här men mår lite dåligt av att jag sitter framför min kalibrerade skärm (så att det jag gör på skärmen ska se likadant ut på print) medan flertalet av er kommer att titta på de här bilderna från era kontrastiga Mac-datorer. Hua! I en perfekt värld skulle alla skärmar se EXAKT likadana ut. Dagens i-landsproblem va? Nu ska jag beta av en hög med bilder, vill vara färdig innan helgen så att de inte ligger kvar som ett dåligt samvete. Oftast tuschar jag ju bara bilder nuförtiden men det händer att jag tar fotouppdrag också, såklart, svårt att släppa kameran helt ni vet. Speciellt när jag lever på CSN och sparkontot just nu, då är det tacksamt med extra inkomster kan jag lova. Bilderna ovan är från i höstas då jag träffade Ulrika och hennes fina familj för några porträtt. Jag ska printa och lämna över dessa idag. Bara att sätta fart. Hej!
 



ENDLESS INSPIRATION

Okej hörni, min inspirationsmapp svämmar över så jag tömmer den och delar med mig här. Att sätta ihop inspirationsinlägg är lite som ett träningspass, det håller igång den grafiska konditionen ni vet. Lägg förresten märke till hur man nästan aldrig nämner bildbehandlaren/retuschören, något jag tycker är lite trist när jag vet hur mycket jobb som ligger bakom. Men okej, luta er tillbaka så kör vi en genomgång av några väldigt fina editorials.
 
Minns ni dessa bilder av Andrew Yee? Jag gillar färgerna, kompositionerna och så är jag ju svag för ballerinor, kanske för att det är nostalgiskt för mig som själv dansade balett när jag var liten. 
 
Andreas Sjödin för Vogue. Så himla fint! 
 
Kristen Mcmenamy som förlorad sjöjungfru för W December/January 2014. Tim Walker alltså, bäst på att skapa bildmagi. Hans bilder känns som en surrealistisk dröm och jag får stoppa mig själv från att högerklickspara allt han gör. 
 
De här bilderna har snurrat runt på Pinterest hela hösten och jag älskar dem. Giampaolo Sgura bakom kameran. 
 
När jag ser de här bilderna kliar det i fingrarna av skaparlust. Jag älskar den mörka, dova känslan och att Codie Young ser sådär vän och skör ut. Fotografen är Nhu Xuan Hua. 
 
Jag snubblade över de här bilderna och vi ser ju att Ola Rudnicka, Boe Marion och Vogue är ett bra recept för en plåting. Ola Rudnicka är ju så lojt vacker med sin mjölkvita hy.
 
 
Boe Marion fångar Camilla Christensen för oktobernumret av Elle Sverige. De får mig att längta efter sommar på landet och att vara ansluten till naturen. Det är någonting med tonen i de här bilderna som jag tycker så himla mycket om. Färgerna är perfekt balanserade och jag kan verkligen sitta och studera de här bilderna i timmar. De andas frihet på något sätt. Inspirerande! 
 
Marina Nery i fransar, ben, skal och fjädrar blandat med bling bling. Fint med fiskbensflätor och ansiktsmålningar. Fotografen är Sebastian Kim. 
 
Vet inte varför jag gillar de här bilderna så mycket? Förmodligen för att jag är uppvuxen bland hö, djur, gran och barr. Waleska Gorczevski framför kameran och Jacques Dequeker bakom. Rakt ned i inspirationsmappen, tjoff!
 
Lindbergh and Moss. Enough said. 
 
Kan vi prata om Kim? Jag är förmodligen den enda som inte har sett serien The Kardashians men jag älskar hennes kurvor och att hon inte gömmer sitt ansikte bakom lager av smink (på de här bilderna iaf, plåtade av Theo Wenner). Påminner mig lite om The Way We Play Small Talks (minus barnen då) som Linda plåtar. Hon har ju också den där fina förmågan att få bilder att inte alls se planerade ut utan bara intima och personliga. Fint!
 
Och med dessa bilder lämnar jag er för idag. Nu ska jag hoppa in i bilen och köra mot Sthlm. Fin söndag!
 



WHITE ALRIGHT

 
En bitande kall lördag och jag spenderar den på sjön med isdubbarna runt halsen. Allting är vitt och det är fint att få vända blicken uppåt och andas frisk luft när man känner sig manglad och trött. Mäktig känsla att vara det enda som rör på sig på flera kilometers håll och att allting är tyst, förutom isen som knakar ibland, förstås. 
 



SÖNDAG

Söndag och jag städar ut julen. Sent, jag vet, men det är ju så mysigt med julgran och doft av skog. Halva granen ligger på golvet och mina strumpor ser ut som kaktusar av allt barr. Städar snabbt och hoppar in i bilen för att handla skumpa, tulpaner och födelsedagspresent till min syster. Glömmer kameran hemma och det skär i mitt estethjärta för vinterlandskapet är helt fantastiskt! Trädtopparna är täckta av is och i vintersolen ser det ut som att de är doppade i silver, har aldrig sett något liknande faktiskt. Det är så fint och jag glömmer saknaden som bränner hål i bröstet. Här är en gammal bild från Sälen, den får kompensera för min trötta hjärna som glömde kameran hemma. 
 



LOOK UP AND GET LOST

Under månen och karlavagnen står jag stilla och lyssnar på isen på sjön som sjunger. Spänningarna i isen leder till det dova ljudet som alltid påminner mig om valsång. Jag älskar det ljudet. Jag har nyss förlorat någon men livet fortsätter att rusa på lika snabbt som vanligt. Det är bara att ta sig i kragen och försöka att frigöra tid. Nu vet ni varför jag är frånvarande, inte för att jag har tappat lusten utan för att jag kämpar med gråten. 2016, du kunde ha börjat bättre. 
 



Hej 2016!

Hej 2016! Julgranskulorna hänger fortfarande kvar i granen och granbarren ligger som strössel under dem. Konstaterar att jag borde dammsuga. Snön glittrar utanför men så länge termometern visar -15 stannar jag inne framför brasan tillsammans med Kepler. Såg på min vän Elins blogg att hon har listat sina mål, kul! Härmar och skriver ner mina, tänker jag. 
 
x Fokusera på skolan. Jag tar examen i juni och vill inte känna att jag har gjort något halvhjärtat
x Ta med mig kameran oftare och fota mer, kanske sälja mina fasta objektiv och köpa en zoomglugg?
x Sluta att skjuta på saker, sitter just nu med ett berg av bilder som släpar efter. På med glasögonen och kör bara!
x Min kloka klasskompis Annika sa "riktning är så mycket viktigare än fart, många är på väg någonstans i en rasande fart, men var?" Bra reminder, varför stressa? Jag ska bli bättre på att leva i nuet och vara tacksam för det som är precis just nu.
x Fixa hemma. När det är mycket fokus på skola och annat kommer liksom fix hemma långt ner på prioriteringslistan. Jag vill göra klart min tavelvägg, flera av ramarna saknar ju fortfarande motiv. Och jag måste köpa en ny soffa!
x Köpa ett ruckel och rusta (okej, kanske inte hinner det 2016 men någon gång i livet)
x Ha höns hemma på landet, tänk att gå ut på morgonen och hämta egna frukostägg? Lyxigt!
x Skapa mer. Kanske göra ett konstprojekt, just for fun?
x Fixa hemsida/portfolio
x Volontärjobba oftare på Örebro Katthem
x Börja att springa/träna igen
x Resa mer
 



OM

Jag heter Caroline men mina vänner kallar mig CJ. Är 31 år och nyförlovad med min M. Bröllop nästa höst och det känns fint efter elva år ihop. Vi bor i en liten lägenhet i Stockholm och i ett hus på landet, fint att ha två ställen att kalla hemma. Pluggar till Retuschör på Fotoskolan STHLM, volontärjobbar på Örebro Katthem och missbrukar Instagram. Jag ser allt i bilder och det är nästintill tortyr att glömma kameran hemma. Förutom fotografi och katter så tycker jag om att sova, dricka champagne på is, laga mat och badar i sjön tills isen kommer. Älskar skogen och doften av barr, att åka skidor, mammas nybakade surdegsbröd, spela squash med min syster, doften av min katts päls, sommar, att dansa och att resa. Här i bloggen hittar du en samling av bilder från mitt liv på landet, skolan, praktiken, jobb eller något annat som jag tycker är värt att dela eller inspireras av. 
 



YES.

Och så var vi förlovade efter 11 år tillsammans. Fin start start på julen, att bli friad till. Bröllop nästa höst, hurra!
 



SEN SIST

Jag hann ju aldrig titta in här under julen, fastnade i att klä granen, baka och äta julmat. Jag fick verkligen den bästa julklappen i år men mer om den sen. Julen är ju officiellt över men inte ledigheten. Jag är på vintersemester i Sälen som just nu är en oas av vitt. Det är minusgrader och det snöar stora, trötta flingor som pudrar grantopparna och det blåser så hårt att det ylar i den öppna spisen. Vi dricker champagne och bastar. Livet är verkligen fint just nu, så tacksam. 
 
Och just det, tusen tack för alla fantastiska kommentarer på inlägget om min pappa. Herregud vad ni är fina!
 



PRINTAR

Det har varit en fin vecka som har passerat. Jag har tuschat klart de sista bilderna på praktiken, printat bilder, handlat julklappar, träffat tjejerna i klassen och druckit bubbel. Idag vaknade jag på landet och jullovet har börjat. Herregud, är inte det underbart så säg! Så underbart att jag nästan glömmer bort feberattacken som närmar sig. Blir sällan sjuk men lyckas ofta tajma in det just till julledigheten. Vill inte ligga manglad på julafton så nu ska jag krypa ner bredvid min katt och andas ikapp med hennes lugn, det brukar göra susen. Sängen och tystnaden lockar verkligen efter en hektisk höst. Så jäkla skönt med egentid och jag har lärt mig att se det som en fördel och inte en dålig egenskap som så många andra försöker få det att likna. Kan inte tänka mig något bättre än att isolera mig i några dagar innan julstöket börjar. Hej!
 



SVT MAGASIN 4

Världens bästa Elin, Björne och jag
 
Häromdagen besökte jag SVT Magasin 4, alltså nordens största förråd för uthyrning av kostym, rekvisita och möbler. Irrade runt på 7000 kvm och tjoade Titta, Björne! Och Pippi Pelikan! Överallt läckte det ut kläder över golvet och jag log på det där fåniga sättet man gör när man har nostalgikick och är inspirerad, ni vet. Letade efter en brosch till en plåtning men kom hem med en hel circuskostym, haha! Hyrde kragen och hatten på första bilden men mer om det senare, nu tar vi tisdagskväll tycker jag. 
 



ETT BREV TILL PAPPA

Vad var det bästa idag? Vi brukar fråga varandra det, min kille och jag, innan vi somnar på kvällarna. Idag kommer jag svara att min pappa har varit nykter i ett helt år. 365 dagar. Herregud vad tiden går fort. Ett ögonblick men samtidigt en evighet. Alla dagar som inte längre går som trappor upp och ner, utan jämnas med tiden och gör att stegen känns lättare. 
 
Mamma och pappa tar en selfie på deras roadtrip genom USA
 
I halva ditt liv har jag levt, pappa, och vissa minnen lyser klarare än andra. När du drog ut mina lösa mjölktänder med bara sytråd. Hur du alltid gick runt i ceriserosa kalsonger och träskor med en cigg i mungipan och sköt den brummande gräsklipparen framför dig. Hur vi barn hoppade fram och tillbaka över vattenspridaren och tjöt av skratt när strålarna träffade oss. Hur vi droppade stearin i Kalle Anka-tidningar och hur vi spelade schack i timmar. Hur du alltid bakar de bästa, fluffiga pitabröden och vet precis hur jag vill ha mitt kaffe. Hur du pekar på himlen när du ser en regnbåge och frågar om jag kan färgerna? Röd, orange, gul, grön, blå, indigo, violett. Hur du har lärt mig namnen på alla skogens svampar och fåglar. Att du är den mest snabbtänkta person jag vet, att du älskar siffror och roar dig med att räkna ut precis allting. Hur du har lärt dig snapchat och ritar hjärtan och skickar bilder på katterna. Hur du knackar på dörren och står där med en flaska hemmagjord hallonsaft och hur du alltid pekar ut den bästa benfria biten på laxen och ger mig den. Precis så är du i mina ögon, pappa. Omtänksam. Alla dessa minnen bär jag med mig och jag är så tacksam att vi har hittat tillbaka till varandra. Det är så fint att komma hem idag. Till den gulnade vävtapeten, de rödrutiga golven och trappräcket i åldrat trä. Så fint att jag vill frysa tiden.   
 
Det är så fint att det slipper storma inombords, att missbrukets lögner har bytt skepnad till nykterhetens löften. Så fint att jag slipper möta ögonen, glansiga av alkohol och att sprickorna mellan dig och mig är lagade av förståelse, kärlek och acceptans. Det är så fint att allting är föränderligt, att känslor ändrar form och sedan går över. Poängen med den här texten är inte att det ska vara en vemodig historia utan att det ska kännas igen. Alkoholism är inte värre än någon annan sjukdom men skillnaden är att man inte får prata om den. Sen kan kan ju tycka vad man vill om att dela med sig av sin privata sfär såhär, folk blir ju så nervösa när man inte följer mallen men jag tycker att det ger mer om man vågar. Det är så vanligt att man håller allt för sig själv men vi pratar om det tillsammans och därför gör ingenting ont längre. Det handlar om att vara kompis med sjukdomen, att ta hand om den. Jag tycker inte om att älta men pratar gärna om det, precis som jag pratar om foto, vardag och annat som hör livet till. Det är ingenting som jag skäms över. Min uppväxt är en del av mig och vem jag är. Ni vet hur man säger att tiden läker alla sår? Tid läker inga sår men tid ger perspektiv och precis som med alla sår så mår de lite bättre utan plåster och läker bättre i luften, där de kan andas.
 
Så, det bästa idag? Det är du, pappa. Jag älskar dig och är så stolt över dig.