DET ÄR EN NY TID NU

November och det är en ny tid nu. Den första snön faller, du växer ut storlek 50 och jag slänger min rosa byxdress som jag bott i sedan förlossningen. Jag tar kameran i min hand igen och matar fåren med knäckebröd. Kommer hem, ammar och ser på dokumentären Minimalism som handlar om människor som avsäger sig det amerikanska idealet, att saker gör en lycklig. Tänker på det här med downshifting, att frivilligt jobba mindre för att få mer tid till saker som får dig att må bra. Det handlar såklart inte om att sluta jobba utan om att hitta balans. Vi jobbar tills vi stupar, stressar mellan bilbesiktningar och förskolelämningar och faller sedan ihop av stress. Allt för att vi ska kunna köpa tjusiga doftljus för 500 spänn? Sunt. Minns ni att jag tidigare har delat med mig av en novell av Heinrich Böll? Det som gör den så fin är själva rundgången, att den rike strävar efter att komma dit den fattige redan är. Enkelhet är ibland nyckeln till välbefinnande, mindre kan betyda mer. 
 
En turist strosar i hamnen där han möter en fattig fiskare. Det är en fin dag och fiskaren ligger tillbakalutad och njuter av stillheten och solskenet. När turisten frågar honom varför han inte är ute på havet svarar han att han redan har fångat så mycket fisk att det räcker för idag. Turisten föreslår att han borde fiska mer, så att han kan köpa sig en motor, flera båtar, en helikopter att lokalisera fiskstimmen med och öppna fiskrestaurang. Och sen? frågar fiskaren. Sen kan ni sitta här i hamnen, dåsa i solen och njuta av havet, svarar turisten. Men, säger fiskaren, det gör jag ju redan.  
 
Tänkvärt. 
 



VI LANDAR I OKTOBER

Oktober kom och det är tyst här inne, bebis-effekten ni vet. Veckorna går snabbt och jag kan inte minnas vad vi har gjort. Sömnbristen gör att allting flyter samman och jag har svårt att komma ikapp med både inre och yttre. Orkidén vi fick i december släpper sin sista blomma och starka vindar drar runt höstlöven utanför. Du blir 8 veckor och bandaget runt din brutna arm finns inte mer. Vi släcker lampan sent om kvällarna och jag nattar och nattar om. Innan du somnar ler du snett och flackar vilt med blicken. Oktober kom och i slutet av den landar vi, min son. ❤️ 
 



ETT BREV TILL MIN SYSTER

När du berättade att du fått drömjobbet hos Distriktsveterinärerna skrek jag rakt ut! Jag fick både gåshud och stolthet i bröstet för jag minns det ju som igår, hur vi placerade ut gosedjur över gräsmattan och lekte zoo. Koalabjörnar i äppelträden och flodhästar i gräset. Det sa redan då allt om vem du är, att du har djuren i hjärtat.
 
Jag har så många minnen med dig, min första och bästa vän. Minns hur vi plockade smörblommor och kröp i gräset tills knäna var gröna. Kanske hade jag några av mina bästa stunder där, i det höga gräset tillsammans med dig. Minns hur du plöjde gräsmattan med din gula gräsklippare som blåste ut såpbubblor och hur vi lekte i snön, du i din rosa overall och jag i min gula. Hur vi knöt ihop våra pulkor och byggde höga hopp av snö i backen och spolade vatten så att de skulle frysa. Minns hur vi ritade egna adventskalendrar och klistrade igen luckorna med betonggrå häftmassa som vi kallade kludd. Hur vi lekte med Barbie och klippte av håret för att vi ville ha en Ken. Minns hur vi gick långt in i skogen och grävde ner våra favoritstenar och hur vi droppade stearin i Kalle Anka-tidningar. Jag minns när jag var sex år, kanske sju, och tog pappas Pentax i smyg och bad dig posera med prästkragar. Jag knäppte en bild och med skräckblandad förtjusning tittade jag ned på siffrorna. 14 bilder kvar. 13. 12. Jag knäppte bild efter bild och gjorde slut på hela rullen. Samma sak när jag hittade tillbaka till kameran när jag var 25, du framför kameran och jag bakom. Vi lekte, precis som när vi var barn.
 
Jag älskar att jag kan berätta mina hemligheter för dig, du känner till alla mina sår och lyckorus och är bäst på att se mina orosmoln i ljus. Du är en av få personer som jag kan vara tyst tillsammans med, jag slipper prata och underhålla. Där är vi så lika, att vi båda kan vara sociala men behöver återhämtning och ostördhet eftersom vi ger allt. Vi blir trötta, eller tärda som du säger, och måste få vara eremiter för att orka ge allt nästa gång igen. Vi delar mina första stunder i livet och jag kommer att behålla dem för alltid. Kanske för att försöka äga minnet och tiden, kanske för att du är min första syster eller kanske bara för att du är du. Grattis till drömjobbet! ❤️
 



1 OKTOBER

Det här med att hålla bloggen vid liv gick ju sådär. Dagen efter förra inlägget vaknade jag av att vattnet gick och en lång, jobbig förlossning senare var han här, vår älskade Alex. Han kom ut med bruten arm och nu, tre veckor senare, ser han fortfarande ut som ett litet gipsat paket. Jag är inte heller på benen än, sjukskriven efter förlossningen och hasar mest runt mellan kylskåp, säng, dusch och toalett. Min räddning är (förutom min man) min mamma som precis gått i pension och kan hjälpa mig på heltid, så tacksam för det. Nu vet ni läget och så fort jag mår bättre kommer jag tillbaka hit, har ju massor med bilder som ligger och väntar på att redigeras och bloggas med. 
 



VAD TYST DET BLEV

 
Måndag och jag känner för att blåsa bort dammet från bloggen. Började blogga 2010 och sen slutade jag för nästan 1,5 år sedan när jag fick jobb som retuschör på &OtherStories. Eftersom jag satt framför skärmen hela dagarna var det skönt att vila från tangenterna när jag kom hem, men nu saknar jag det. Har ganska nyss gått på mammaledighet (ingen bebis än dock men så höggravid man kan bli) och har mycket tid att fundera på min plats i sociala medier och hur jag vill förvalta den. Även om läsarantal har sjunkit så kanske den här bloggen kan få fortsätta ändå, tänker jag. Med samlingar av bilder från både vardag och jobb eller något annat som jag tycker är värt att dela eller inspireras av. 
 



THIS IS WHERE I LEAVE YOU

Det här blir mitt sista inlägg här och vi kan väl se det som ett kärleksbrev till alla er som läst och kommenterat så fint. Ni har varit en fantastisk hejarklack och fått mig att känna skaparlust, tusen tack för det. Och tack till Blogg.se som har lyft fram mig på startsidan. Tack vare bloggen har jag knytit viktiga kontakter och vågat starta eget företag som har lett till att jag idag jobbar med det jag älskar att göra. Tyvärr räcker inte tiden till längre men jag finns kvar på Instagram under @retuscjh 
 
Vi ses där! Hej!
 



EXAMEN!

I fredags tog jag examen från Fotoskolan STHLM. Så många skratt och så mycket kärlek. Himla fint att vara samtida med de här människorna. Vi har levt tillsammans i två år nu och vi är så himla olika varandra men samtidigt så lika. Lite som ett gift gammalt par kan man säga. Jag lämnade kameran hemma men har massor med bilder att visa från utställningen som ägde rum några dagar innan. Jag ska visa er, ska bara njuta av söndagskvällen med lördagskvällskänsla först. 
 



LIVET JUST NU

 En regnig söndag men det gör mig ingenting. Syren och liljekonvalj sprider en sommardoft som är rotad i mitt känslominne. Jag älskar verkligen den här årstiden och det finns ingenstans på jorden jag hellre vill vara än hemma på landet just nu, bland fågelkvitter och katter med blöt päls. Det är utan tvekan den vackraste platsen på jorden. Hemma.
 
Elin fångar mig på bild när jag gör urval till portfolion. Bästa Elin som delar mina intressen, retusch och katter <3
 
Det finns inte tid för landet nu. Examen på fredag. Det är så nära, nästan så att jag kan känna slutbetyget i min hand. För mig är det alltid vemodigt när en fas avslutas och en annan börjar, att varje början också är ett slut. Det påminner mig om tiden. Det enda vi med säkerhet kan säga att vi alla har precis lika mycket av. Tiden springer ifrån mig dessa dagar och jag försöker mest komma ikapp. Jag skulle behöva tio versioner av mig själv. En som bara är på skolan och fixar med examensarbetet, en som jobbar på Stories, en som städar lägenheten och huset, en som bara tränar och gör hälsosamma grejer, en som tar hand om mailboxen som svämmar över och fixar hemsidan, en som fixar en brudtärneklänning, en som fixar med mitt eget bröllop, en som hinner träffa vänner och hitta på roliga saker, en som firar morsdag och en som åker hem till huset på landet och kramas med katterna. Ja ni fattar, jag försöker få till allt på en gång men det är ett pusslande med tiden. Hej och hå!
 
 
Så vad gör jag här på skolan då egentligen? Ska vi reda ut några begrepp? Bildbehandling innebär att man anpassar en bild (storlek, känsla) efter användningsområde. Retusch handlar mer om att lägga till/ta bort saker. Tryckanpassning går ut på att anpassa färgerna, att de blir så lika originalbilden som möjligt och att göra hela bildfilen tryckbar. I provtrycket simulerar man tryckpressens resultat med hjälp av bläckstråleskrivare. Ett provtryck ger dig alltså tryggheten att veta exakt hur din bild kommer att se ut. Vi sitter alltid med tunga gardiner för fönstret eftersom vi endast jobbar i kontrollerat ljus. Här ser ni en glimt av mitt skrivbord som efter fredag inte längre är mitt. Vemodigt ja, men lite skönt också faktiskt. 
 
Tittar på mina portfoliobilder med kritiska glasögon men prestationsångesten har jag stängt dörren till. Jag gillar inte att lämna ifrån mig saker som jag inte är nöjd med men inser att det inte är hela världen att jag har slarvat med någon mask här och där. Vad gör det om hundra år, som min kloka klasskompis Pia alltid säger. 
 



TORSDAGSTANKAR

 Den här månaden kommer jag förmodligen att minnas som den mest intensiva i mitt liv. Långa dagar på jobbet, sena kvällar på skolan, examen som närmar sig, en portfolio som ska byggas, vänner som gifter sig, en mailkorg som svämmar över och så vill jag ju hinna uppdatera bloggen på det. Försöker dessutom att inte vara irriterad för småsaker och hetsdricker citronvatten varje morgon för att hålla febern borta. Igår hoppade jag även in på antagningsintervjuerna på Fotoskolan Sthlms provdagar i sista sekund. För två år sedan satt jag själv i intervjustolen för att komma in på utbildingen Bildbehandlare och nu satt jag på andra sidan bordet, konstig känsla kan jag lova men så himla kul. Stort lycka till önskar jag alla er som har sökt, verkligen. Nu ska jag bädda ner mig, behöver åtta timmar sömn inatt för att vakna pigg och redo för morgondagen. Godnatt!
 



ILLUSION

Städar i arkivet och hittar den här bildserien som jag sparade från tumblr för några år sedan. Älskar den! Har letat och letat efter bildkälla men hittade aldrig, hojta om ni har koll. Jag vill veta vem som ligger bakom dessa bilder. Så kreativt och jag kan inte sluta att titta. Nu pausar jag lite och tar helg, ska bland annat hämta min kille vid tåget. Hej!
 



EN SPEGEL MED MINNE

Fredag och jag åker hem till landet över helgen. Stannar till vid favoritloppisen efter vägen och fyndar några fototidningar från 1947 och annat fint. Bläddrar igenom och dröjer kvar vid ett citat av Oliver Wendell Holmes som år 1859 beskriver fotografiet som En spegel med minne. Att fotografiet är en reflektion som blivit fixerad eller fryst i tiden. Dupliceringar av verkligheten placerad bakom en glasartad yta. Fint va! Fin fredag till er.
 



29/4

Bara 5 veckor kvar på skolan, högt tempo och vi varvar workshops med portfoliopanik. Jag måste gå igenom arkivet och fundera på vad jag vill använda i min bok, vilka bilder som går bort och vilka jag kan jobba mer på. Jag vill använda några bilder som jag har plåtat och tuschat själv men rektorn är inte så förtjust i den idén. Han vill helst att vi bara jobbar med andra fotografers bilder men jag vet inte. Vill ju inte min portfolio ska kännas spretig såklart men jag gillar ju att plåta också så vi får se. Köpte en portfolio häromdagen då jag måste ha en fysisk med printade bilder nu till examen, ni ser en glimt av den här. Jag kände inte att jag ville lägga för stor summa på en bok i dagsläget eftersom jag har fått jobb (!) och inte kommer att springa runt och visa portfolio den närmsta tiden, så det blev en enkel svart med plastfickor. Yup, jag är från och med nästa vecka anställd retuschör på Other Stories. Nervöst men så fort jag vet att något känns lite jobbigt så vet jag att utveckling är på gång. Jag var ju, som ni vet, inställd på att flytta hem till landet och frilansa efter skolan men det blev ändrade planer. Jag sökte jobbet, fick det och börjar redan på måndag. Jag kommer alltså att jobba parallellt med skolan så det blir inte mycket sömn i maj och inte en ledig dag i sommar heller för den delen, men vad gör det. Jag har ju fått drömjobbet, herregud!
 
När inspirationen tryter brukar jag peppsurfa och jag halkar alltid in på Julia Hetta, ja ni som följer mig här vet ju. Några minuters fantasifull verklighetsflykt då hennes bilder är bättre än sagan. Hon suddar ut linjen mellan fotografi och målning och allting är poetiskt, stillsamt och måleriskt. Hon föreläste på skolan förra året och är så inspirerande. 
 



MIN PLATS PÅ JORDEN

Kalkbrottet som ligger ett stenkast från där vi bor. Jag har sådan kärlek till den här platsen, älskar naturen och alla minnen som sitter i stenarna. Jag längtar både framåt och bakåt, mycket kul som väntar men just nu vill jag bara stanna här. Med vårluften kommer också en hög av stora förändringar. Två år i skolan är snart slut och de senaste veckorna har varit tuffa. Workshop på workshop och jag har nervryckningar i ena ögat av allt jobb framför skärmen. Så går det när man parallelljobbar med skolan. Välbehövligt med en ledig helg. 
 



VÄLKOMNA IN

Längst ned på gatan har knopparna slagit ut och där bor hon, min lillasyster Eleonore. Tjejen med mjölkvit hy, de fylligaste läpparna jag vet (naturliga såklart) och några få fräknar på näsan. Jag ÄLSKAR att vara hemma hos henne och hänger här i några dagar medan hon är i Norrland. Till skillnad från mig är hon inte så aktiv på sociala medier och är därför inte aspepp på att jag springer runt med kameran i hennes hus. Hon tycker att det är hennes privata sfär men några glimtar kan väl inte skada tänker jag. Ser ni detaljerna? Min syster har öga för just det, detaljer. Hon ser alltid saker som hon vill ändra och göra om, letar efter rätt plats för varje lite pryl, ångrar sig och flyttar tillbaka dem igen. Ja sådär håller hon på och har gjort sen vi var barn faktiskt. Jag minns hur hon möblerade om rummet stup i kvarten och det är samma sak nu. Varje gång jag öppnar dörren till hennes hem ser jag fram emot vad som har hänt sedan sist. Gröna plantor, gamla böcker och sammetskuddar trängs och skapar en harmonisk helhet. Jag tycker att den här typen av inredning är spännande. Nya, ärvda och loppisfyndade detaljer. Blandade, spretiga stilar som hon har vävt samman till ett varmt och personligt hem. Överallt finner jag fina detaljer, som målarfärg på hennes stege som symboliserar att det bor någon här som har konst i hjärtat, för det har hon verkligen. Man kan ju tro att bilderna är polerade och fixade, att jag har flyttat runt på saker för att få den perfekta bilden men nej, faktiskt inte. Min syster är omsorgsfull och överallt syns det tydligt hur hon är, noggrann. Och med dessa bilder på näthinnan säger jag godnatt. 
 



DR DENIM - BEHIND THE SCENES

14 februari plåtade jag för Dr Denim. Fick ett mail av dem för några veckor sedan där de frågade om jag var sugen på en plåtning. Ähum, okej då. Började tuscha bilderna men är inte klar på långa vägar. Har haft LIA-avslutning, presentation och opponering på skolan den här veckan så det har varit fullt upp. Blir nog många timmar framför datorn i helgen men det känns helt okej med lite helgjobb när min kille och jag sitter mittemot varandra med fötterna på varandras under bordet. Rätt så mysigt faktiskt och det är ju fint att få befinna sig i skapartrans, jag älskar den känslan. Jag ska visa er hela jobbet sen när det är färdigt. Tankar kring bilderna och hur de har skapats, från kreativ idé till bildbehandling. Jag ska nog fortsätta med bilderna först imorgon tror jag, även om jag vill kasta mig över dem redan ikväll. Jag behöver sömn först, för mig blir det bättre så, att sova på saken så att jag kan se klart. 
 
 24 februari var det LIA-avslutning. Efter sex månader var det dags att säga hejdå till Linda och Hans och gå tillbaka till skolbänken. Jag fick en hårddisk, fotoboken The Face of Beauty och det perfekta röda läppstiftet från YSL. Jag som har lite svårt med avsked vill helst bara smyga ut genom bakdörren och aldrig någonsin behöva säga hejdå till någon men så funkar det ju inte riktigt i livet. 
 
Igår gjorde jag och Dr Denim en image plåtning för Pre Spring '17. Mycket denim och silver. Här ser ni några behind the scenes som samlades i min kamera under kvällen. Molly (världens bästa hår- och make), Daniella (stylist) och Sophie (chefsdesigner och även glitterbombare) är så grymma och roliga att jobba med.